I Vasas spår

Så var det avklarat, Tjejvasan!!!!
Rätt skönt att det är över, nu behöver man inte känna sig stressad över att komma ut och skida varenda helg (inte för att jag direkt har skidat så mkt, men pressen har ju ändå funnits där).

Vi var sju tjejer från jobbet som hyrde en minibuss och åkte upp i fredags. Med oss hade vi Ove som var chaufför och allmän trivselspridare och så Lasse som lagade all mat, så himla skönt med ett supporterteam bakom oss! Det har varit en riktigt kul upplevelse, hela Mora är ju präglat av detta, det är ju en jättehappening, 8 800 startande!

Trodde dock inte att 3 mil skulle vara SÅ JOBBIGT att åka, shit pommes frites alltså! Nu var det ju tydligen väldigt dåliga förhållanden, spåren var helt sönderkörda och utsmetade, det var i stort sett bara två spår som funkade, det för alla snabba längst till vänster (inte för mig alltså) och det för sölkorvarna längst till höger (inte heller för mig, det fanns faktiskt dom som var sämre än mig), de 3-4 spåren mellan var totalt värdelösa, var som att skida i gröt. Lägg då till att jag saknar erfordelig teknik och endast har åkt längdskidor 4 ggr i hela mitt liv... Och så var det bakhalt, saknade fäste helt. Trots att jag lämnat in skidorna i Mora över natten för vallning á 500 kr. Helt bortkastade pengar.

Fick reda på efteråt att jag faktiskt låg 3:a av oss 7 en bra bit av loppet, och jag trodde allvarligt att jag låg sist av oss, det var jättejobbigt psykiskt och när jag efter ca 3 h började bli hungrig kändes det riktigt tungt!! Tur att jag hade shoppat ett coolt midjebälte/väska som jag hade proppat full med powerbars, de hjälpte verkligen. Och varmt vatten och sportdryck har aldrig smakat så gott som i vätskekontrollerna, för att inte tala om blåbärssoppan och solbullarna, mums! Kom i mål som 5:a av oss på tiden 04:12:26, jättetrött och ont i tårna (för små pjäxor?). Snacka om LYCKA när Lasse stod strax efter mål med ett glas och en flarra bubbel, sååå underbart!!!!

Är så stolt över oss alla, som med olika förutsättningar klarade av att komma i mål, oavsett tid. Nästa år får väl målet bli att klara under 4 h, och att jag tränar lite mer skidteknik innan kanske...

Kom hem vid midnatt och efter en efterlängtad dusch stöp jag i säng och fick sova till 07 innan Lyra tyckte att det var morgon. Upp och ladda inför dagens lydnadstävling i Viksbergs ridhus. Rissie kändes rätt pigg när vi värmde upp och jag fick verkligen känslan av att Nu fixar vi det här tredje 1:a priset som behövs för championatet!! Gruppmomenten gick bra (10,9) men när vi sen skulle in och göra resten var det som om nåt i hennes blick dog. Fick inte med mig henne alls, många sneda sättanden och travade istället för galopp i alla fartmoment (utom inkallningen). Hon gjorde verkligen allt hon skulle (fast i trav), för min skull. Lilla hjärtat! Blev ju såklart inga höjdarpoäng så vi slutade på 243 p, 13 p från den magiska gränsen, trist. Har nu bestämt att det blir inga fler ridhustävlingar för henne. Tror att det är miljön som gör henne konstig, mörkret, dofterna och väggarna. Sen har det ju inte blivit optimalt tränat i detta väder och så slutade hon precis att löpa, vilket kan spela in. Men ändå, vi kan lika väl tävla utomhus.

Nu sover hundarna som grisar (Lyra fick sitta med i ridhuset och kolla in kelpisar som tävlade) och vi har även fått hem Lucas över veckan. Dags att kolla Solsidan och sen SOVA.



Hela gänget (utom Åsa som gömmer sig vid bilen).
Foto: Lasse Fischer

Lägger ut fler kort från Tjejvasan någon annan dag, kameran kom visst hem i fel ficka hem, får väl tillbaka den imorrn.

/Cissi