Mental träning

Just nu är det liite segt och frustrerande. Eftersom båda kelpisarna har haft kennelhosta (stackars dom!) vilar de fortfarande ett tag till, det är dumt att börja för tidigt. Men vi skulle ju behöva träna många pass inför mässan och SM-finalen i TTM tillsammans med laget, såå typsikt! Jaja, jag får vara glad över att de inte åkte på hostan senare så att vi inte kan vara med alls, om de nu fortsätter att hålla sig friska så klarar vi karensen och kan tävla (förutsatt att Lyra är pigg och i form såklart). Så just nu tränar jag utan hund, går iofs jättebra för allt sitter som en smäck! :)
 
Jag avbokade den rallytävling båda skulle ha kört i början av december också, för säkerhets skull, även fast de nog skulle klarat av det. Egentligen så var det ändå dumt att tävla inomhus veckan innan mässan, för just inomhushallar är ju risken såå mycket större att drabbas och kennelhostan smittar ju verkligen överallt just nu. Hade ju varit dumt att bli drabbad då liksom. Det kommer fler tävlingar nästa år.
 
I går kväll var jag på föreläsning av en av de bästa mentala coacherna jag vet, Eva-Marie Wergård! På plats var även flera träningskompisar från olika håll, jätteroligt! Jag har gått på några agilitykurser för EM, lyssnar ivrigt på hennes sjukt bra podd Mentala mästare och blir inspirerad på Instagram. Det blev en peppig och inspirerande kväll, vilket satt perfekt såhär i novembermörkret.
 
Kortfattat handlade det mycket om hur mina känslor påverkar min hund, och vad det gör med vår prestation. Vi är generellt duktiga på att störningsträna hundarna i olika miljöer, att ha folk på plan, konstiga tävlingsledare osv, men hur ofta tränar vi egentligen hunden på att vi själv är lite annorlunda, vilket man ju ofta är på tävling? Och då snackar vi små förändringar alltså att man är liite stelare, höjer kanske rösten liite mer än på träning, är liite nervös, försöker mer än någonsin få in hunden "i bubblan" osv.
 
Lyra är verkligen en spegel av mig och vad jag känner/tänker/gör påverkar henne väldigt mycket, det är en del av vallhundsegenskaperna att vara sådär extremt inkännande och känslig som ibland blir till en nackdel när man inte själv kan kontrollera sig... Detta visar sig både på träning men framförallt på tävling och allra mest har det kommit fram i de grenar där det finns en viss stress, agility, freestyle, HTM och rallyn. Ju mer stressad jag blir, ju långsammare blir Lyra då hon tycker att jag är väldigt märklig. Och då kanske jag knappt jag tycker att jag visar något utåt, men hon känner det. Här fick vi lite verktyg och tips på att jobba med detta.
 
Att även verkligen definiera sina målsättningar var något hon pratade mycket om, hur är det jag vill känna och hur kan jag styra mina tankar för att känna just så när det behövs? Rädslan att förlora får aldrig bli starkare än viljan att vinna, "Att våga förlora är att våga vinna". Hur fokuserar jag på det jag vill ha och inte irriterar mig eller ältar sådant som gått dåligt? Andra delar som hon tog upp var bl a att sätta saker på pränt, skriv ner och uppmärksamma bra saker i träningen, utvärdera och tänk snarare nystart/avstamp istället för deadline när något ska vara färdigt. Prioritera tid - Vad kan jag göra i dag som leder oss framåt?
 
Ja detta var en del och självklart måste man ju lyssna på henne för att få hela bilden, hon har ju även onlinekurser i detta som man kan gå, superbra.
 
Nu är det snart dags för helg, håller tummarna för att det kanske blir lite sol!
 
 
 
Vi blev tipsade om att samla på bra känslor, som man sedan kan ta fram när det behövs. Och att hitta en fightpose där man känner sig stark och oövervinnerlig ger extra hjälp när man tvivlar. Då kom jag att tänka på det här ögonblicket i somras, från ett berg i Norge. Jag ska samla på mig mer sådant.
 
Det här ger också en bra känsla, ett lyckat pass på löpbandet igår. Heja heja!
 
 
 /Cissi

Tävlingsbilder

 
Fick några bilder häromdagen av Kristina, som hade tagit bilder på tävlingen på Bro-Håbo BK när jag och Cobie tävlade. Hon satt en bra bit bort, men man ser ju iallafall att det är vi! :)
 
 
Cobie och jag mellan två moment.
 
Hoppelihopp!
 
Kanske inte den bästa ingången när hunden flyger runt med alla tassarna i luften, men viljan var det inget fel på iallafall... på de två tidigare tävlingarna fick vi istället neddrag på tempot, det fick vi INTE den här gången!
 
Duktig!
 
Han är visst ingen valp längre, inte i kroppstorleken iallafall!
 
Gullhund!
 
Fick ett FB-minne om hur det såg ut för två år sedan, såg ganska najs ut ändå!
 
/Cissi
 

Åter till valpspår

Hurra, det tog TVÅ OCH EN HALV TIMME (istället för 40 min) att ta sig till jobbet i dag med pendeltåget och sedan tunnelbana...bra start på veckan liksom!
 
Dessutom stukade jag en stortå igår kväll på hundträningen, det går bra nu.
 
Blev iallafall en skön dag igår med spår för kelpisarna på förmiddagen, långpromenad med Fia & Doris på eftermiddagen i Tyresta, och så avslutningsvis lite freestyleträning med Kerstin & Glitz i Haningehallen på kvällen. Alla nöjda.
 
Gårdagens spårmark. Blev inte så långa spår då de hade jakt i skogen...
 
Cobie väntar på sin tur. Han fick två valpspår på ca 15 meter med mat i vartannat fotspår och jag höll honom i selen för att stoppa när han ville iväg hela tiden. Han har så bråttom och springer iväg med nosen för högt upp, så nu backar vi till baby-stadiet igen.
 
Lät honom leta upp spåret själv, gick jättebra.
 
Lyra spårade klockrent och klarade överraskningen av två svampplockare 1 meter från spåret bra. Hon stannade och skällde på dem en liten stund och spårade sedan vidare...
 
Rissie fick istället en skogspromenad hemma, vi hittade lite trattkantareller också, som hon fick bära hem.
 
/Cissi