Blod och vrål

Häromdagen på lydnadskursen pratade vi lite om att han kanske var mogen att dras upp lite mer i attityd och energi nu, för att få lite mer jäkla anamma i lydnadens fria följ och ställande. Igår kväll kändes det dock lite avlägset.... Var på klubbens öppna rallyträning för att träna lite banor inför vår tävlingsdebut på söndag, och visst gick vi banorna... Men med tillhörande skall, gnäll, hopp och studs.
 
På andra sidan planen tränades det nämligen agility, och det var sjuukt svårt att låta bli att titta på tyckte Cobie! Han blir så himla stressad av det alltså, alldeles galen faktiskt. Puh. Och när han är galen blir han lite för intensiv i belöningslek så att han hugger all over the place. Och det gör ont!
 
Nåja vi fick som sagt till lite träning och efter att alla skyltar var bortplockade stannade vi kvar och tränade lite lugna saker, eftersom tungan hängde ut från sidan som en lång slips... Då stack han till agilityplanen och skulle hälsa på de som tränade...han har aldrig dragit från planen tidigare, men nu vet jag att det alltså kan hända, och att han totalt struntar i mig då. Tur att det var Sofie och Ramona som var där så att vi kunde prata lite och jag be typ hundra gånger om ursäkt.
 
Vet inte riktigt om jag ska eller inte ska träna agility när han är sådär galen i det. Att han antingen får göra det och får utlopp för det, eller om jag inte gör det och han bara blir frustrerad? Svårt att veta ju. Det enda jag vet är att den där supergalna hunden jag hade igår inte är något jag vill ha varje dag. Men han mognar väl med tiden också.
 
Även Lyra fick komma ut en sväng och köra ett lydnadspass med olika apporteringsövningar, hon var jättepigg och duktig. Jag tror att den svala temperaturen gör att de blir lite extra pigga just nu, härligt att träna då!
 
 
Cobie tränar på att sitta stilla några sekunder.
 
Galen typ.
 
Aj faktiskt.
 
Kan vi inte bara springa runt och tokskälla istället?! Cause I´m in the crazy mood!
 
Men gullig ändå.
 
Min ena hand svullnade upp när jag kom hem, han halvdan känsel i den...hmm.... varför ska de alltid lyckas hugga en på nerverna?
 
/Cissi

Kommentera här: