Tankar kring bestämmande och samarbete

Nu är det fredag och imorgon ska det bli lite SOL! Hoppas verkligen att det stämmer, ser fram emot lite skidåkning i dagsljus!! I går kväll var jag ute en sväng med skidor och hundarna på golfbanan igen, nu en lite längre tur än första gången. Och istället för älg så mötte vi rådjur, och istället för att ramla en gång så stod jag på näsan säkert sju gånger...haha. Lite svårt än så länge för Cobie att förstå att man inte kan avvika och galoppera iväg åt sidan när han sitter fast i mig. Men tur att man landar mjukt och att alla tre hundar snabbt är på plats för ett pusskalas (eftersom de väl undrar varför jag ligger där som en groda mitt i snön). Kul var det iallafall! Och nödvändigt att få dem att springa lite, för sedan åkte jag iväg på föreläsning resten av kvällen, så det var ju bra att hundarna var lite trötta då.

 

Det var svenska vallhundsklubben som bjöd alla medlemmar på en gratis föreläsning med Kenth Svartberg med titeln "Relation människa och hund" och då särskilt kopplat till vallningen. En del var sådant han även pratade om på föreläsningen jag var på i lördags, men det var ändå en annan vinkel på det, och sedan var en del helt vallningsspecifikt som var väldigt intressant. Jag har verkligen haft mycket funderingar på just det ämnet och vet inte riktigt hur jag ska hantera det i vallningen.

 

Om man tänker på Kenths TSB-metod (se tidigare blogginlägg från i lördags om det) så ska man ju ha en del trygghet, en del samarbete och en del bestämmande när det gäller relationen med sin hund och framförallt i träningen. Alla delar måste ingå men beroende på hund och hur långt man kommit så behövs de ju olika mycket. I många av de hundsporter som jag håller på med så är samarbetet den absolut största delen, det finns ju lite bestämmande och såklart en trygghet i grunden, men samarbetet är det roliga och det som ger både mig och hundarna mest. Jag vill absolut inte träna den gamla stilen med mycket bestämmande och s k "ledarskap" utan vill ju träna ihop med min kompis (=hund) och samarbeta!

 

När det gäller vallningen så finns det ju en tredje part med, nämligen fåren, och då kommer ju även djurskyddsaspekten in detta. Jag tycker ibland att många är väldigt hårda mot sina hundar i vallningen, eller iallafall låter väldigt hårda. Det kan ju bero på starka instinkter hos hundarna som man måste styra, en osäkerhet hos föraren, eller hunden, eller något annat, men mycket för att det är NO NO att gå på fåren, här krävs det ett helt annat bestämmande för det FÅR INTE HÄNDA fåren något. Men jag upplever att Lyra inte alls klarar av denna press från mig, för det är inte så vi brukar jobba, skulle jag gå in i bestämmanderollen så hårt så skulle hon springa till mig med svansen mellan benen och bli helt olycklig, och vår relation skulle antagligen skadas. Nu har vi inga större mål med vallningen så det har inte varit något problem, och hon har inte så starka instinkter eller går på fåren på ett fult sätt så jag behöver inte gå in i bestämmandet på det sättet heller. Men jag har ju såklart funderat på hur jag ska hantera Cobie.

 

Och här fick jag en hel del tankar med mig hem från Kenth, som också hållit på med lydnad och vallning parallellt. Det passade verkligen perfekt såhär några veckor innan Cobies vallkurs börjar att verkligen tänka till kring detta. För det kan ju faktiskt vara så att det inte går att kombinera, att dels hålla på med hundsporter som kräver mkt sambarbete och lite bestämmande och sedan växla över till vallningen som iofs också kräver mycket samarbete men framförallt i början även innehåller väldigt mycket bestämmande. En del hundar kan nog skilja på dessa olika situationer medan andra inte klarar av att man beter sig så olika, och frågan är om JAG klarar av det. Vi får väl se hur det utvecklas, fortsättning följer.... Och så rekommenderar jag återigen Kenths bok "Bra relation" för att få mer insikt i dessa tankar.

 

Nu ser jag fram emot helgen!

 
Mitt lilla disco-gäng på väg till skidspåren hemma, i går hann vi ut innan det blev riktigt mörkt!
 
I går blev vi alla på jobbet bjudna på tårta av en arbetskamrat. Han har bott i Sverige i 8 år och väntat på uppehållstillstånd. Under denna tid har han arbetat och såklart lärt sig svenska. Men problemet var att hans första arbetsgivare betalade ut lite för lite lön, typ 150 kr under kollektivavtalet, och av den anledningen riskerade han att bli tillbakaskickad (trots att hotbild i hemlandet fanns). Det är så himla sjukt, han har ju jobbat och gjort rätt för sig, men har tydligen tjänat några hundralappar för lite. Jäkla system alltså. MEN nu ville han fira med oss alla för att han faktiskt äntligen fått permanent uppehållstillstånd, så himla roligt. Och så himla fina tårtor!!
 
 
/Cissi


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0