Träning träning

Jaha så var snön borta och nu är det bara mörkt och blött igen, lite tråkigt. Men det var ju kul så länge det varade. Här är en kort film från veckans skidturer: https://youtu.be/NIIVBoaJMAk

 

Den här veckan har det blivit ganska lite träning, eller mest trix och fix hemma i vardagsrummet. Cobie har fått nöta på att markera rätt pinne inför vittringsapporteringen, vilket går riktigt bra. Jag hade dem i höga glasburkar till en början men han stöter lätt till dem så att de ramlar, så nu har jag bytt till låga plastlådor istället där pinnarna ligger. Problemet är nu att han trycker sönder lådornas lock med nosen...så jag får fundera på en annan lösning snart igen. Förutom det så har jag återupptagit att lägga belöningar i utgångspositionen och efter första steget i fria följet, för att se om jag kan bygga upp högre förväntan där. Sedan har vi pillat med lite annat som stadga, backa och fjärren, sånt som är kul att göra inomhus. I tisdags var vi och tränade i hallen med Maria och körde en del störningsträning och några väldigt korta kedjor, det var svårt sa Cobie!

 

Lyra får just nu nöta på övergångar mellan de olika positionerna i HTM och lite freestyletrix till vårt nya program, det ska bli intressant att se om jag hinner klart så att vi är tävlingsklara till april-tävlingen, just nu är det ganska mycket kvar att få till, puh. I onsdags hade vårt freestylelag planeringsmöte och middag, så nu är tankar kring ett helt nytt lagprogram igång, skoj!! Kanske får det bli så att vi ändå tävlar vårt gamla kärleksprogram för att samla SM-poäng, för det kommer ju ta ett tag innan vi har det nya klart och då är det för sent att hinna kvala med det.

 

Den här veckan har även jag fått en hel del utbildning. I början av veckan påbörjade jag en Förändringsledarutbildning som jobbet arrangerar, var syfte är att blir mer uppmärksam och fundera över sitt och andras agerande när det gäller jämställdhet, diskriminering av olika slag med mera. Hur mycket plats tar män respektive kvinnor, hur lyssnar man aktivt, vad ska man göra om man själv eller andra blir utsatt för härskartekniker, och mycket mycket annat. Kursen håller på ända till augusti så det är jätteintressant att ha detta framför sig.

 

Och i går tillbringade jag hela dagen på Stockholm Södra Brukshundklubb för att gå "Ledarutveckling för hundfolk - Steg 1". En superbra dag med ett trevligt gäng instruktörer från olika klubbar där vi pratade mycket om första tillfället på en kurs, och vad som är bra att göra då, gruppdynamik, lärstilsmodeller, kommunikation och hur man är en bra ledare. Riktigt bra dag och jag hoppas att jag får möjlighet att gå nästa steg så fort som möjligt!

 

Det som var mindre kul just denna dag var att jag på lunchpausen stod ute i solen en stund och fick bevittna de där gamla trista inlärningsmetoderna som ju en del fortfarande håller på med. Är det inte typiskt att det är nästan det första man ser när man kommer till brukshundklubben alltså!! Hur ska de någonsin komma tillrätta och få nya medlemmar när man tillåter sån där skit?!

 

Den här gången var det väl ingen jättestor sak men scenariot var följande:

Två gubbar fikar några timmar i klubbstugan.

De hämtar sedan schäfer i bilen och marscherar ut på lydnadsplanen. Ingen rastning av hund eller uppvärmning.

Schäfern sätts mittemot ena gubben som tar fram en apportbock och sätter den strax ovanför huvudet på hunden, som då sträcker sig efter den. Gubben ryter "NEJ!".

Schäfern sätter sig igen. Gubben kommenderar auktoritärt "APPORT!" typ 3 ggr, till slut tar hunden apportbocken i munnen.

Gubben backar ett steg så att hunden ska resa sig upp. Gubben ryter "LOSS!!". Schäfern släpper inte apportbocken.

Gubben drar då i halsbandet/kopplet rakt upp för att få hunden att släppa apportbocken samtidigt som han fortsätter att ryta "LOSS!!".

Schäfern släpper apportbocken (eftersom den blir strypt) och gubben släpper en boll på marken som belöning. Schäfern tar bollen och vill såklart leka med sin belöning och springer iväg två meter. Gubben ryter "HIT!" och tar bollen från hunden. Kul belöning liksom.

Allt börjar om.

Gubbe två står bredvid och ger käcka råd.

Efter tre omgångar går gubbarna och och sätter tillbaka schäfern i bilen. Träning slut.

 

Jag blir så himla irriterad och ledsen att folk faktiskt fortfarande tränar på det här sättet. Varför var inte de här gubbarna och lyssnade på föreläsningarna som brukshundklubben anordnade härom helgen kring kommunikation med hunden? Där man i gedigen forskning kan se att hundar är våra bästa vänner för att de är experter på att samarbeta, det finns ingen anledning att träna dem som en auktoritär ledare utan det bästa (och ROLIGASTE) sättet är att träna TILLSAMMANS, man samarbetar! Var finns det roliga i de där gubbarnas träningssätt undrar jag? Eller iofs tränar nog inte den där typen av folk sina hundar för att det är roligt, de har väl något annat syfte, jag vet inte riktigt vad bara.

 

Nåväl, nog om det. I dag blev det iallafall lite träning för mig och mina hundar. Både spår på dagen och lite lydnad och freestyle på kvällen, hur bra som helst! Så nu känns det som att alla är nöjda.  

 

I början av veckan såg det ut såhär...
 
Cobie kollar vinterstudion.
 
Nu ser det tyvärr ut såhär, lite vårigt men jag hade velat ha snö liite till! Det här är parken vid Thorilsplan på väg till naprapaten.
 
Vi ska gå på promenad!
 
Han har dock börjat parkera sig mitt i trappan...
 
Snygg stil...
 
Nej nej det var INTE vi....alltså det måste ha varit någon annan som kom hit och öppnade upp alla mjukisdjur!
 
Kvällsträning en fredagkväll. Det var mest blött och halt överallt men jag hittade en torr spalt...
 
Perfekt när man har en egen flock så att man kan göra gruppmoment!
 
Golfbanan denna helg...
 
Samma plats förra helgen. Jag gillar det här mer.
 
Lördagens utbildning, en jättebra dag!
 
Söndagsfrukost, bananpannkakor med blåbär och kokos, gott och lyxigt!
 
Tog en sväng förbi Stenstallet på Fållnäs gård i dag, en mysig loppis. Det blev inget köp denna gång.
 
Min fina Rissie fick egentid i skogen i dag.
 
 
 
Den här lilla knasen fick ett spår. Han förstod INGENTING! Dessutom mötte vi två människor mitt i spåret som stod och grävde en grop som de skulle begrava sin döda hund i....ehhh mitt i spåret. Det gjorde inte saken lättare.
 
Lyra spårade helt okej men hade lite vääl bråttom och var dålig på att plocka upp pinnarna, Men hon gick i alla fall rakt i spåret och blev väldigt glad över bollen på slutet!
 
Cobie fick gå Lyras spår efteråt och då kopplade han på näsan och gjorde ett fint jobb. Skönt. Han behövde helt enkelt bli lite påmind bara.
 
Avslutade helgen med lite träning i hallen, vi körde fyra ekipage samtidigt för att störningsträna. Cobie var duktig och fick göra mycket koncentrationsövningar. Lyra fick träna freestyle och tyckte att det var lite jobbigt med alla andra hundar, men det var nyttigt för henne.
 
RIP hundbädden. Nu har den gjort sitt och Cobie hjälpte väl till lite på slutet kanske... Men den har faktiskt hållit för Otto, Lucas, Tino, Rissie, Lyra och så valpen. I över 15 år!
 
/Cissi 

Snöfrossa!

Hoppas hoppas nu att snön ligger liiiite längre än vad prognosen säger! Det är verkligen så himla underbart, precis som alla olika årstider!! Men som det är nu är bland det bästa tycker jag, när man väl vant sig vid kylan. Enda problemet är väl att hundarnas tassar tycker att det är lite jobbigt, de får så lätt kramp i dem. 
 
Har varit fantastiskt väder i helgen och knappt något inbokat alls. Så det blev lite promenader på golfbanan, lydnad- och freestyleträning på en plogad parkering och såklart skidåkning! Och i går var Peter, Madde & lilla bebis-Lea på middag, trevligt, gott och lite sällskapsspelande blev det också. I dag hade Cobie lek-dejt med sin kompis Doris, väldigt uppskattat av både två- och fyrbenta att de fick springa av sig lite!!
 
Vill ha mer helg nu innan detta smälter bort!!
 
 
Vårt hus!
 
Lite träning.
 
 
 
 
Grillmiddag på lördagen och så gjorde jag lite smaskig dessert!
 
Spännande att kolla in småfåglarna som fått påfyllning av mat där ute....
 
Lyra har en favoritplats vid köksbordet...
 
...och i soffan...
 
 
Till och med Micke kom ut en liten stund i solen!
 
 
En dag ska jag ska våga släppa båda samtidigt....inte riktigt än...
 
Tog en skidtur tillsammans med Lyra i dag innan solen gick ner. Det var magiskt!
 
 
 
 
Tur att det är egengjorda spår när man ser den lilla kelpien rulla sig där...haha. 
 
 
 
Frostigt!
 
 
Efteråt blev det varm choklad med vispad grädde, mumsigt!
 
/Cissi

Tankar kring bestämmande och samarbete

Nu är det fredag och imorgon ska det bli lite SOL! Hoppas verkligen att det stämmer, ser fram emot lite skidåkning i dagsljus!! I går kväll var jag ute en sväng med skidor och hundarna på golfbanan igen, nu en lite längre tur än första gången. Och istället för älg så mötte vi rådjur, och istället för att ramla en gång så stod jag på näsan säkert sju gånger...haha. Lite svårt än så länge för Cobie att förstå att man inte kan avvika och galoppera iväg åt sidan när han sitter fast i mig. Men tur att man landar mjukt och att alla tre hundar snabbt är på plats för ett pusskalas (eftersom de väl undrar varför jag ligger där som en groda mitt i snön). Kul var det iallafall! Och nödvändigt att få dem att springa lite, för sedan åkte jag iväg på föreläsning resten av kvällen, så det var ju bra att hundarna var lite trötta då.

 

Det var svenska vallhundsklubben som bjöd alla medlemmar på en gratis föreläsning med Kenth Svartberg med titeln "Relation människa och hund" och då särskilt kopplat till vallningen. En del var sådant han även pratade om på föreläsningen jag var på i lördags, men det var ändå en annan vinkel på det, och sedan var en del helt vallningsspecifikt som var väldigt intressant. Jag har verkligen haft mycket funderingar på just det ämnet och vet inte riktigt hur jag ska hantera det i vallningen.

 

Om man tänker på Kenths TSB-metod (se tidigare blogginlägg från i lördags om det) så ska man ju ha en del trygghet, en del samarbete och en del bestämmande när det gäller relationen med sin hund och framförallt i träningen. Alla delar måste ingå men beroende på hund och hur långt man kommit så behövs de ju olika mycket. I många av de hundsporter som jag håller på med så är samarbetet den absolut största delen, det finns ju lite bestämmande och såklart en trygghet i grunden, men samarbetet är det roliga och det som ger både mig och hundarna mest. Jag vill absolut inte träna den gamla stilen med mycket bestämmande och s k "ledarskap" utan vill ju träna ihop med min kompis (=hund) och samarbeta!

 

När det gäller vallningen så finns det ju en tredje part med, nämligen fåren, och då kommer ju även djurskyddsaspekten in detta. Jag tycker ibland att många är väldigt hårda mot sina hundar i vallningen, eller iallafall låter väldigt hårda. Det kan ju bero på starka instinkter hos hundarna som man måste styra, en osäkerhet hos föraren, eller hunden, eller något annat, men mycket för att det är NO NO att gå på fåren, här krävs det ett helt annat bestämmande för det FÅR INTE HÄNDA fåren något. Men jag upplever att Lyra inte alls klarar av denna press från mig, för det är inte så vi brukar jobba, skulle jag gå in i bestämmanderollen så hårt så skulle hon springa till mig med svansen mellan benen och bli helt olycklig, och vår relation skulle antagligen skadas. Nu har vi inga större mål med vallningen så det har inte varit något problem, och hon har inte så starka instinkter eller går på fåren på ett fult sätt så jag behöver inte gå in i bestämmandet på det sättet heller. Men jag har ju såklart funderat på hur jag ska hantera Cobie.

 

Och här fick jag en hel del tankar med mig hem från Kenth, som också hållit på med lydnad och vallning parallellt. Det passade verkligen perfekt såhär några veckor innan Cobies vallkurs börjar att verkligen tänka till kring detta. För det kan ju faktiskt vara så att det inte går att kombinera, att dels hålla på med hundsporter som kräver mkt sambarbete och lite bestämmande och sedan växla över till vallningen som iofs också kräver mycket samarbete men framförallt i början även innehåller väldigt mycket bestämmande. En del hundar kan nog skilja på dessa olika situationer medan andra inte klarar av att man beter sig så olika, och frågan är om JAG klarar av det. Vi får väl se hur det utvecklas, fortsättning följer.... Och så rekommenderar jag återigen Kenths bok "Bra relation" för att få mer insikt i dessa tankar.

 

Nu ser jag fram emot helgen!

 
Mitt lilla disco-gäng på väg till skidspåren hemma, i går hann vi ut innan det blev riktigt mörkt!
 
I går blev vi alla på jobbet bjudna på tårta av en arbetskamrat. Han har bott i Sverige i 8 år och väntat på uppehållstillstånd. Under denna tid har han arbetat och såklart lärt sig svenska. Men problemet var att hans första arbetsgivare betalade ut lite för lite lön, typ 150 kr under kollektivavtalet, och av den anledningen riskerade han att bli tillbakaskickad (trots att hotbild i hemlandet fanns). Det är så himla sjukt, han har ju jobbat och gjort rätt för sig, men har tydligen tjänat några hundralappar för lite. Jäkla system alltså. MEN nu ville han fira med oss alla för att han faktiskt äntligen fått permanent uppehållstillstånd, så himla roligt. Och så himla fina tårtor!!
 
 
/Cissi

Äntligen snö!

Även om det hade börjat kännas lite vårigt i luften så har jag ändå längtat efter snön. Hoppas nu att den ligger kvar i mer än en vecka... Det är så ljust, rent och tyst, älskar det!!
 
Hundarna är såklart jätteglada och igår kväll tog jag med dem ut på golfbanan med skidorna. Så skönt att kunna ha dom lösa utan att behöva vara orolig för att få en varg efter sig, utan bara koncentrera sig på att hålla balansen...det behövs lixom, haha.
 
Cobie hade sele och expanderlina som jag fäste vid mitt midjebälte och han var riktigt duktig! Han är ju inte färdigväxt än så jag tänker inte låta honom dra så mycket än, men testa lite kan man ju göra. Lyra har jag aldrig fått att dra mig på skidorna, hann iofs bara testa en säsong och inte så många gånger, och med sina ryggproblem ska hon nu inte dra ändå. Men Cobie var inte alls rädd för skidorna och sprang på fint, det svåra var väl när han fick bus-ryck och skulle sticka efter Lyra som var lös...då var det bara att hänga på och försöka att inte ramla... jag behöver visst jobba lite med min balans och skidåkning om vi ska få till det tror jag!
 
 
Morgontåget hemma!
 
Inte lika rent och fint i stan tyvärr.
 
Göra egna spår på golfbanan är rätt kul, men de blir väl inte så jämna och snygga direkt...
 
Värmde upp lite i skritt. 
 
Min fantastiska pannlampa!
 
Åhå där framme springer visst en älg! Lyra var duktig och drog inte utan kom till mig för att få godis.
 
Den här var nöjd och glad. Lagom mycket snömängd för henne utan att det blev jobbigt.
 
Vintergata.
 
/Cissi

Intressanta ord

Som vanligt går helgen lite för fort. Men jag får trösta mig att den var full av trevligheter! I lördags var det nämligen dags för Svenska Brukshundklubbens stora symposium, en del av klubbens 100-årsjubileum detta år. Jag var inbjuden att gå tillsammans med ett gäng instruktörer på min klubb Nynäs BK, väldigt trevligt att få möjligheten och tacksam att klubben betalar en sån här grej! Såklart var det massor av folk man kände på plats och det fanns gott om tid att mingla

 

Symposiet - som hade rubriken Tänk om hunden kunde prata - var uppdelad på tre intressanta föreläsare, Per Jensen, Åsa Nilsonne och Kenth Svartberg, alla tre välkända namn i hundkretsar.

 

Per tog upp och avlivade en del gamla myter som t ex att hundar är färgblinda, att de saknar tidsuppfattning, att man ska visa tänderna för dem för att dominera, och att hundar inte kan tänka i flera steg. Det finns forskning som visar att hundar kan skilja på människans ansiktsuttryck (glada/arga/bekymrade/ledsna) och tillhörande ljud. Vi fick också se exempel på hundens förmåga att lära sig och skilja på ord och hur det fungerar att lära in genom att hunden härmar människans rörelser. När det gäller inlärning är det närmaste man kan komma att se hunden som ett litet barn. Hundens känsloliv liknar många gånger vårt, vilket vi också fick se många exempel på. Det som nog fastnade starkast hos mig var den del som handlade om hur vargen utvecklade sig till hund, och vad en hund är i dag. Det är något väldigt långt ifrån en varg, längre bort än vad de flesta tror. De vargar som en gång i tiden "valde" att bli hundar blev det då de samarbetade väldigt bra med människan. Det en del pratat om att hunden behöver en dominant ledare och en rangordning (för att vargflockar har det) har man sett att det inte stämmer. Hund och människa passar så bra ihop just eftersom hunden är så bra på att samarbeta och anpassa sig. Samarbetet - inte underkastelse - är hundens specialitet. Det var ett axplock av vad han tog upp på denna intressanta föreläsning, och jag tror att hans nya bok "Den missförstådda hunden" snart kommer att finnas i min bokhylla. :)

 

Åsa Nilsonne är psykolog som upp mycket som bekräftade det som Per hade pratat om. Hon pratade även om attityder och hur man själv ska tänka. Vi fick göra några övningar som gick ut på att tänka på någon person eller hund ur två helt olika perspektiv (positivt/negativt), för att få en aha-upplevelse att det är JAG som väljer vilken attityd jag går in i situationer, och detta ger såklart olika konsekvenser. Vi gjorde även en övning där vi fick beskriva en sak på ett värderande sätt, och en gång till fast då helt objektivt. Just att se objektivt istället för att värdera är ofta svårt. Att ta ansvar för sin egen åsikt kan också vara lätt att glömma. Så istället för att säga "hunden är dum" så skulle det bli "jag tycker att min hund är dum när hon inte gör vad jag säger". Det är en viss skillnad.

 

Den tredje föreläsningen höll Kenth Svartberg, och trots att jag har hört på honom förut, och även i flera år tränat för hans fru Niina (som har ett liknande tänk) så kom det upp många bra påminnelser och tankeställare när det gäller inlärning. Han är verkligen grymt bra på att föreläsa alltså!! Han pratade bland annat om att hitta rätt metod för att få hunden att förstå, genom att utgå från en modell och sedan ställa ett antal frågor till sin hund. Verkar hunden trivas i situationen? Vilken känsla finns hos hunden? Vill den gärna göra om? Förstår hunden dig, gör den som du tänkt dig? Utvecklas hunden? Det är dock viktigt att inte fastna och sätta EN modell i högsätet och utgå från den, det är inte alltid den passar just min hund, eller passar till all träning. Hunden sitter på facit, så lyssna på den! Jag skulle kunna skriva massor om hans tänk men det bästa är såklart att gå och lyssna på honom själv istället. Och läsa hans bok Bra relation.

 

Efter dessa intressanta timmar, och påfyllning av träningsinspiration, avslutades kvällen med bio på stan tillsammans med Micke.

 

Självklart med det lite hundträning på söndagen, svårt att låta bli lixom!! Men jag var även iväg en sväng till jobbet tillsammans med mamma och Estrid & Elsa, mina systerdöttrar, på julgransplundring! Några timmars fika, sång, ansiktsmålning och ballonger, trevligt.

 

Nu ser jag fram emot en ny vecka med nya utmaningar!

 

Fredagkväll och träning med de här tre på promenaden (Lyra sitter borta vid målet, medan Cobie och Rissie tränar gruppmoment), duktiga och glada hundar!
 
Dags för symposium på Folkets hus! Lokalen var fullsatt och evenemanget livestreamades också och visades på 34 olika platser ute i landet, hur bra som helst!
 
Under Per Jensens föreläsning fick vi veta hur en del av vargarten utvecklat sig till hund.
 
Och något som jag sett tidigare, man har kommit fram till att om hunden viftar till höger med svansen är den glad, stämmer fint i alla fall på Rissie hemma. De andra viftar liksom med hela kroppen och då är det lite svårt att se...
 
Ännu ett intressant pass.
 
 
 
 
Kenth visar resultat på tester där hundar som fått se andra hundar utföra en uppgift innan, i högre utsträckning klarade uppgiften (utan hjälp). De lär sig genom att titta.  
 
Det finns många metoder...vissa bättre än andra. En del är en smaksak, en del kan man kombinera medan andra snarare är en livsstil. Hur ska man välja?
 
Det är hunden som sitter på facit vilken metod som fungerar, jag måste bara klura ut hur jag bäst förmedlar det jag vill.
 
Kenth tar upp bra frågor att ställa sig vid inlärning. Utgå från en modell och ställ frågor till hunden.
 
Kenths modell som han även beskriver i sin bok Bra relation. Alla tre delar måste finnas med, men beroende på individ så är delar olika stora.
 
Skillnad på två av deras hundar Kjapp och Pike och vad de behöver.
 
Fundera över belöningar, vilka varianter som finns och vad som passar när och för vem.
 
Min attityd och känsla spelar roll för hunden. Det är inte JAG som tränar HUNDEN, VI tränar ihop och samarbetar! Vilken känsla förmedlar jag? Bort med analysrynkan.
 
Självklara saker men bra att komma ihåg.
 
Lätta att glömma....
 
Lista på vad Niina tränat med Pike för att få till ett fritt följ....inte lätt. Här fanns det flera delar som jag ska testa med Cobie, det är superbra att spalta upp det såhär för att se att man inte fastnat i två-tre metoder som ändå inte funkar.
 
Olika belöningar, som plockas bort en och en för att få en stabil kedja av moment.
 
Grymt bra Kenth!!! Faserna i inlärning såsom han ser det. Värt att komma ihåg.
 
Jag passade på att ta Hundborgarmärket också i Sveriges Hundungdoms monter, så det blev en fin pin att ha på träningsvästen! :)
 
Jag blev inspirerad att börja träna ngt nytt med Cobie (som om vi inte redan har massor av nytt, haha), så första passet i inlärningen av vittringsprovet blev söndag morgon!
 
Han förstod inte riktigt vad det gick ut på och gav upp ganska fort... Jag ändrade till att bara sitta med en (den rätta) burk istället och träna på att frysa nosen där, vilket han förstod bättre.
 
Sedan var det julgransplundring en stund! Med bland annat ansiktsmålning!
 
 
Hem igen och träna pass nr två, och han börjar förstå nosfrysningen i burken. La till en ovittrad pinne som jag vill att han ska sortera bort, och han gjorde det några gånger men antagligen var det mest tur... Fortsättning följer.
 
Har blivit medlem till Svenska vallhundsklubben/Mälarmårdens vallhundsklubb också, eftersom jag och Cobie snart börjar på vallkurs. Det är ju typ en border collie-klubb, men även vi andra vallare får vara med...
 
Bättre sent än aldrig, jag satte ihop en almanacka härom veckan och nu har den kommit. Superfin blev den!!
 
Januari förra året var visst lite snöig...
 
/Cissi 

Lite sorg, stor glädje, enorm lättnad!

I dag har det varit flera känslor. Dagen började med det fantastiska beskedet att den bortsprungna schäfern Nasa, som varit på vift sedan nyårsafton i Haninge, äntligen hade kommit tillrätta!

 

Det har varit ett enormt engagemang för att spana efter denna skygga hund och även jag har deltagit i den Facebook-organiserade spaningen och suttit några timmar på olika ställen i bilen vid flera tillfällen. Jag tänker på om det hade varit min hund som sprungit bort, så valet att hjälpa till när jag hade möjlighet, var självklart. Så när beskedet kom i natt att de hade lyckats locka fram henne, efter 9 dygn i skogen, var såklart helt underbart!!!

 

En av kvällarnas spaningsplats för mig. Samma plats som hon sedan lockades till ett dygn senare och fångades in. Kanske var hon där ute i mörkret när jag satt och spanade.  

 

Ett annat besked som kom i dag var att vargen, den s k Södertörnsvargen som sprungit omkring nära oss sedan i juni, till slut hade skjutits i dag. Det känns både sorgligt att det behövde bli så, men samtidigt skönt att nu slippa gå på helspänn och hela tiden hålla koll bakom ryggen att hon inte följer efter. Och oron över vad som skulle hända om jag mötte henne med min lilla flock på en väldigt leksugen och nyfiken, en halvdöv och en som inte alls gillar närkontakt med okända och kanske skulle gå till utfall.

 

Den här filmen är väldigt fin på henne: https://youtu.be/99MNIv1Jojw

 

/Cissi

2018 års mål

De sista lediga dagarna var det äntligen SOL och blå himmel, underbart!!! Jag och kelpisarna åkte till Färingsö och vallade i lördags. Lyra och jag tränade på våra Paula-läxor och hon var riktigt duktig på att fösa, och gjorde dessutom några fina och lugna hämt och flera supersnygga delningar, och fortsatte jobba med den delen av flocken hon delat efter det (lätt att de blir förvirrade och vill få ihop flocken igen...), roligt!
 
Förra gången vi var där tog jag Cobie i koppel och gick nära fåren, och den här gången gjorde jag samma sak fast med lina på så att han fick större utrymme. Han var ganska taggad och hade suttit och gnällt och skällt på läktaren (så att han till slut åkte in i bilen), så det kom en del hopp, skutt och skall även vid fåren. Inte på ett dumt sätt alltså, han var väldigt intresserad och snäll. Ska blir såå spännande att se hur det utvecklar sig och om han lär sig fåren och vad han ska göra. Jag har faktiskt anmält mig och honom till en grundkurs i vallning som börjar i början av februari, så att vi får en bra grund, både han och jag. Ska bli jättespännande!!
 
I går kväll hade jag och Lyra rallylydnadsdejt med några klubbkompisar i Jordbrohallen där vi satte upp några kortare banor/stationer med klurigheter, mycket nyttigt. Lyra var jättefin i attityden och jag ser verkligen fram emot att komma ut och tävla lite nu under våren för att se om vi kan hålla i den glädjen som jag har lyckats peppa fram. Sist vi tävlade rally gick hon ju ner sig totalt redan på andra skylten och ville inte vara med alls, så jag bröt. Jag förstår ju inte riktigt vad som händer i hennes huvud så jag vet inte vad jag ska göra åt det, men har kört korta pass och mycket belöningar, hellre att hon går och piper av förväntan tycker jag. Det funkar visserligen inte så bra i lydnaden men då får jag väl göra en plan för det om hon blir övertaggad även där.
 
Mål 2018

Har funderat på årets mål med Lyra och kikat på vårens tävlingar när det gäller rally, lydnad, HTM och freestyle.

  • Målet i rallyn är att ta de två sista certen, så att Lyra blir champion. Om vi ska satsa mot ett SM 2019 vet jag inte, det får visa sig hur det går på tävlingarna efter 8 juni då kvalperioden börjar. Vi är anmälda till lag-SM 2018 nu i sommar med två klubbkompisar, men det är inte klart än om vi kommit med.
  • I lydnaden skulle jag verkligen vilja få till några 1:a pris och det vore ju såklart jättekul bonus att kvala till sommarens SM! Tidigare har det känts som en omöjlighet att komma med då kvalpoängen har varit skyhöga, men i år är reglerna lite andra så det skulle ju kunna gå om man nu bara lyckas med att få några 1:a pris (och så stabila är vi inte riktigt att vi håvar in dessa, haha). Om jag sedan vill starta på SM vet jag inte, måste i sådana fall ta reda på förutsättningarna om det är värt det, jag vill inte utsätta min lilla känsliga kompis för vissa miljöer och att det ska bli tokigt.
  • När det gäller HTM så planerar jag att starta klass 3 och tränar för att hon ska hålla attityd och glädje hela programmet igenom. Jag vet inte om vårt program är av cert-kvalitet men jag tror nog det. Vi har startat det en gång och trots att hon gick ner sig jättemycket och jag improviserade mycket och tog bort en del svårigheter så fick vi ändå helt okej poäng (dock ej cert såklart). 
  • Sedan jobbar jag just nu på ett Freestyleprogram för klass 3 som jag hoppas få till och kunna starta med, men kanske börjar jag med att starta det i klass 2 och korta av det lite, så att det blir lite lättare. Men först måste jag få ihop det, vilket är en bit kvar....
  • Förutom det blir det väl nog en TTM/freestyle-lag-satsning även detta år, vilket ska bli jättespännande!
Några riktiga mål för Cobie har jag inte vågat mig på riktigt än, det känns inte som att vi känner varandra tillräckligt i träningen ännu och jag vet inte vad jag har. Ibland känns det som att vi inte kommer någonstans men man blir väl hemmablind. Och samtidigt så HAR jag ju INTE bråttom (vilket gör att träningen kanske inte blir så strukturerad).
  • I februari ska vi gå en 2-dagarskurs i lydnad för landslagsledare Heidi Billkvam, vilket ska bli jättekul! Om han känns mogen i vår/sommar att tävla en startklass i lydnad så gör vi det, eller så kanske det blir till hösten...
  • Vallkurs blir det i februari och mars, och sedan får vi se hur vi går vidare med det.
  • Jag grundar lite rally och olika trix också, vilket är jättebra samarbetslekar för att vi ska få in rätt tankar kring träning och belöning. Vem vet om det kanske blir tävlingar framöver i det, men just nu är det bara för att komplettera lydnaden med lite annat.
  • Så fort kvällarna blir ljusa tänkte jag ta upp spårandet igen, och det börjar bli dags att grunda brukslydnaden och skotträning.
  • Mentalbeskrivning hoppas jag blir i sommar/höst någon gång.
  • Agilityn vill jag ta upp till våren och han har nu en fin grund i slalomet och är tunneltokig vilket är kul. Snart börjar det bli dags att jobba lite med hinderstöden också, men vill att hans kropp inte ska vara så valpig och sladdrig, så vi väntar lite till...
Ja det var nog alla tankar för tillfället, vilket ju såklart kan ändra sig många gånger om.... Och när jag läser allt detta ovan så ser det ut som vi inte kommer ha tid för något annat alls, men många av träningspassen gör man ju samtidigt som annat, i korta doser och kanske när man ändå väntar på att middagen ska bli klar i ugnen. Och sedan får man variera det med att åka till klubben och träna med kommendering, störning och uthållighet. Jag tycker att det är jätteviktigt att ha mål med träningen, annars blir det inte lika roligt.
 
Jag ser verkligen fram emot träningsåret 2018!!!!
 
 
Fint väder och sol!!
 
Härligt att få springa lös på ängarna! Ja, och sitta stilla lite ibland.
 
Lyra väntar på sin tur hos fåren.
 
Cobies premiär! De där typerna var spännande!
 
Snyggkillen!
 
Han har dock något som kliar vid ögat, svullen, geggig och sårig...hoppas att det går över snart.
 
Lyra chillar i soffan bland kuddarna.
 
Men man kan inte bara lata sig, det är kul att träna rally också!
 
Måndag morgon och lite umgänge med de här kompisarna på jobbet, perfekt start på veckan!
 
Älskar att vi har en liten träningssal också, brukar varva ner efter cardio-träningen med lite genomgång av freestyle- och htm-program. Bra grej att använda friskvårdstimmen till ju!
 
 
/Cissi

Nytt år!

Tillbaka till vardagen igen, nu är ledigheten slut. Men tyvärr inte förkylningen så det känns liite segt faktiskt. Tycker att jag har vilat väldigt mycket den senaste veckan, har väl inte legat i soffan såhär många timmar och kollat på film på hur länge som helst!
 
Hundarna har inte hållit med om att man måste vila sig frisk så för att underhålla dem (framförallt Cobie) så har jag ändå släpat mig iväg och tränat lite med dem, när jag kände mig lite bättre. I torsdags blev det lite spontan agilityträning i Haninge hundhall. Jag har dessa lediga dagar tagit tag i den slalomträning som jag påbörjade i somras med Cobie (men sedan la åt sidan då jag tyckte att han var för omogen både fysiskt och mentalt) och det är lyxigt att kunna köra två korta pass på tomten varje dag, då händer det saker i utvecklingen! Så jag blev sugen att åka och testa på ett annat slalom än mitt egna för att se om det funkade, vilket det gjorde! Han verkar ha hittat en fin teknik och även om han fortfarande inte är fysiskt mogen att pressas i detta, så har vi nu fått till en jättefin grund. Så nu lägger vi detta åt sidan en period och tar upp igen kanske till sommaren. Ett kort klipp från träningen finns här: https://youtu.be/4v9jhPbcD2k
 
Det jag också passade på att göra var att träna lite tunnlar, vilket jag också lagt på is eftersom han började skälla så himla mycket. Det blev ju så att han sedan skällde på alla slags framåtskick (mot koner, target, rutan, inkallning osv) vilket jag verkligen INTE vill ha, så jag la helt ner tunnelträningen och skallet har försvunnit med massor av träning i lydnaden. Nu tog jag alltså upp tunnlarna igen, och japp, skallen kom omgående och han tyckte att det var såå häftigt och kul....hmm. Men intressant. Så dagen efter, på fredagen, hade jag, Sandra och Emmelie en lydnadsträningsdejt i samma hundhall och då testade jag att skicka fram honom mot koner för att se om skallet skulle finnas kvar, vilket det gjorde. Skit också. Det skulle ju vara bra om han i framtiden kan lära sig skilja på att det är ok att skälla i agilityn (tror att det blir svårt att få bort där) men att man måste knipa näbben i all annan träning....det blir en utmaning! Lyra fick köra igenom vårt HTM-program både tävlingsmässigt och med belöningar och hon gick jättefint faktiskt, målet är att starta klass 3 under våren med henne och om jag lyckas hålla henne på denna nivå nu så ska det inte vara några problem.
 
På nyårsaftons förmiddag hade jag en träningsdejt i Älta hundhall med Linda, en ny bekantskap från rallyvärlden. Men det var inte rally som stod på agendan, utan lydnadsträning med våra kelpisar. Eftersom det bara skiljer några månader mellan Cobie och hennes Indus ska det bli väldigt roligt att följas åt och hjälpa varandra med inlärning och bollande av tankar. Vi insåg att vi har ganska lika tankar om många delar inom hundträningen och hade intressanta diskussioner kring hur man tränar i Finland (hon kommer därifrån och jag har ju varit över en del och tränat där) jämfört med hur många tränar i Sverige. Alltid bra att fundera och reflektera!
 
Nyårsfirandet tillbringades hemma hos våra kompisar Jessica & Björn på deras gård i Vissvass by långt ute på landet i Tyresö, precis som de senaste åren. Vi var 15 pers och ett gäng hundar, massor av god mat och dryck och inget pangande och smällande överhuvudtaget, så skönt!! Det är alltid lika mysigt att vara där och sova över, äta frukost ihop ett helt gäng och bara slappa. Nyårsdagen bjöd dessutom på totalt gråväder och regn så det var liksom inget annat att göra än att stanna inne och ta det lugnt.
 
Nu vill jag bara bli FRISK så att man kan känna sig utvilad och peppad på ett nytt år. Jag ska ta och reflektera lite över året som har gått vid annat tillfälle. Just nu ska jag fundera över kvällens inbokade freestyleträning med Karin och Bostonligan!
 
 
Torsdag och agilityträning, rooooligt!!!
 
Tycker Cobie också!
 
Fredagsträning med lydnad.
 
Kelpieligan (och en utböling) som tränade denna gång! Lyra, Cobie, Hyzz, Assar och Myx.
 
Gulliga!
Min fina flock på morgonpromenad.
 
Söta brunbjörnar.
 
Rissie där borta i galopp på golfbanan!
 
 
Förberedelser inför nyårsdesserten...
 
Ganska snyggt va, trots att spritspåsarna inte klarade chokladens värme och smälte så att det blev lite svårjobbat.
 
Nyårsträning i Ältahallen, det var ett tag sedan vi tränade där.
 
Lyra poserar lite.
 
Nyårsträning kräver fingodis!
 
Pimpar middagsbordet lite.
 
Härligt kväll med god mat och fina vänner!
 
Jag improviserade ihop en smaskig efterrätt bestående av rabarbermousse (med hemplockade rabarber) med pepparkakssmul i botten. Sedan lite rabarberkompott och hallon på toppen samt citronmeliss och egengjorda chokladdekorationer, fint och gott! Till barnen gjorde jag dumlemousse med diverse garnering på, också uppskattat.
 
 
Inga fyrverkerier såklart, men lite tomtebloss för stämningen var fint!
 
Dagen efter-promenad till havet. Lugnt och stilla.
 
Utanför smattrade regnet på rutorna. Vi satt inne och åt låångfrukost och hade det bra.
 
/Cissi
RSS 2.0