Vinst på många sätt!

Måndag igen och helgen har gått så fort!

 

Den senaste tiden har jag och Lyra tränat ganska intensivt inför vår start i HTM (Heelwork to Music) klass 3, den högsta klassen. Vi gjorde en start i den klassen för precis ett år sedan och jag trodde att vi var klara för det då, men Lyra blev osäker och gick ner sig rejält, så den tävlingen blev inte bra alls (trots ok poäng). Efter det blev det bara värre och till slut låste hon sig i nästan varje pass och ville inte vara med hur jag än gjorde. Hon blev passiv och var inte mottaglig var vare sig beröm, belöning, lockning eller korrigering (ja alltså typ "skärp dig, kom igen nu jobbar vi", ingen hård korrigering alltså). Parallellt med detta började samma beteende visa sig även i rallylydnaden och jag bröt några tävlingar när hon hamnade i det där tillståndet, ingen av oss hade kul och jag kunde inte nå henne. Jag funderade på om det var musiken hon blev störd över, så vi körde musik på alla träningspass, och tränade på många olika ställen med många olika människor och hundar. Jag la in massor av belöningar av olika slag. Jag tänkte om hennes onda rygg kanske störde henne, och hon drogs med lite olika hältor under våren/sommaren. Men allt kändes ändå som ett frågetecken!

 

I somras började jag dra igång lydnadsträningen ordentligt igen, där hon kände igen sig i momenten och också fick möjlighet att springa och kanske inte lägga på sig lika mycket press och tankar. Det kändes som att hon växte av det och hade kul. Jag la också mer tid på vallningen, dels för att göra något annat men också för att det var en lätt aktivitet att ha med sig Cobie-valpisen på. Under hösten och vintern har vi mest tränat tricks och börjat utveckla ett nytt freestyleprogram, men även en del lydnadsmoment och så småningom börjat smyga in delar av HTM-programmet i träningen. Jag har gjort några ändringar i programmet och sedan någon månad tillbaka har vi kört många HTM-träningar med hela programmet och också med delar blandade med lydnadsmoment eller freestyle. Hon har också fått sitta och titta på när Cobie har tränat och fått sukta ordentligt.

 

De senaste veckorna har träningen gått riktigt bra, hon har varit så glad och frimodig, gjort snygga positioner och orkat köra igenom programmet mentalt utan att tappa attityd, en sån härlig känsla!! Visst får jag fortfarande visa lite med händerna (man ska försöka jobba bort dem och ha så lite handtecken som möjligt i klass 3) men vi är på god väg mot ett allt säkrare program! Mitt mod sjönk dock som en sten i fredags när vi var och genrepade i hallen med några vänner och Lyra blev jätterädd för de andra hundarna (ett gäng bostonterriers) så hon stack iväg till andra sidan hallen och smög längs med väggarna med svansen mellan benen... Gaaahh! Inför nästa tävling ska jag INTE lockas av att genrepa dagen innan, stressen som kommer om det skiter sig är så himla onödig!

 

Så i lördags var det alltså dags för start igen, ett år efter den trista debuten. Och som hon levererade!!! Visst, hon blir fortfarande lite tryckt och osäker i tävlingsmiljön (och den hundhallen som är ganska trång och nära publik, stora fönster osv) men jag är så galet nöjd över att starten satt med energi och säkerhet, att hon kämpade sig igenom hela programmet och de gånger hon började vika ner sig så tog hon mina hjälper och jobbade upp sig igen, hon var helt mottaglig och vi kändes som ett team! När känslan stämmer är det ju då liite surt att det inte räcker hela vägen till ett cert såklart, men bedömningssport är vad det är och en av domarna la sig för lågt i betygsdelen "Precision & samarbete" vilket drog ner snittet till 7,2 på den delen och vi hade behövt 7,6 (den andra domaren gav 7,8 alltså godkänt). Men ibland hamnar man på fel sida om marginalen, och ibland på rätt. Det räckte iallafall till en 2:a plats av sju ekipage och för mig & Lyra var hela upplevelsen en personlig vinst! Att vi sedan kunde ladda om och starta TTM (freestyle-lag) med en superhärlig känsla av samarbete och inga större strul så att vårt lag vann, ja det räckte fint för denna dag!!! :)

 

Här är film på vårt HTM-program som jag efteråt överraskades av att Anne hade filmat: https://youtu.be/c6Lg1vbxuiU Så himla nyttigt att bli filmad! Det var också väldigt kul att flera kom fram och sa att de gillade vårt program, det som jag slitit med så länge och har varit osäker på om det räckt, kul! Nu är dock planen inför nästa tävling att korta ner det litegrann för att vi ska orka behålla energin hela vägen till mål.

 

Här är film på vårt TTM-program: https://youtu.be/LGId96n7nYE (jag och Lyra är närmast fönstrena).

 

Resten av dagen var jag såklart funktionär och körde musiken till de andra tävlande, en trevlig dag med många vänner och massor av inspiration! På söndagen hade min brukshundklubb agilitytävlingar och eftersom jag sitter i agilitykommittén var det självklart att hjälpa till, så mellan 14-19 satt jag i ett tält, skrev resultat och var speaker. Så jäkla kallt tyvärr då det blev fuktigt av dimman och blåste, men ändå roligt att se alla rundor. Blev så pepp på agilityn igen, få se vad Cobie säger om det...

 

Ikväll ska vi träffa Linda och Indus för lite störningsträning med Cobie, och så blir det till att fokusera på rally med Lyra för kommande helg har vi visst en dubbeltävling och då ska jag banne mig se till att göra rätt (vilket det alltid handlar om när vi missat certen....).

 

På plats i DJ-båset på Vårvalsen, freestyleklubbens tävling!
 
Glada funktionärer! 
 
Lyra och jag tävlade i knytblus. Passade bra i tiden och dessutom var det den enda blus jag hittade i affärerna som passade till vårt tema kärlek!
 
Du är bäst!
 
Kritiken och betygen. Totalbetyget blev 23,45.
 
  
Rosett för att vi hamnade på 2:a plats!
 
Rosett för vår lagvinst!
 
På söndagseftermiddagen hade jag bytt DJ-båset till speaker- och resultattältet på hemmaklubbens agilitytävlingar. Typiskt att det var fint väder på lördagen när vi var inomhus och skitkallt och blåsigt på söndagen när vi satt utomhus...brrrr!
 
Hann med lite promenader såklart också. Nu öppnar nog golfbanan snart....
 
Gullhunden!
 
 
Så härliga ytor för både promenad och träning! Och kelpisarna är så duktiga på att gå lösa ihop!
 
Micke vårfixar bilarna och jag vårfixar tomten. Mycket löv är det, men det måste ju bort om allt där under ska växa upp, så bara att kratta på....
 
 
 

 

/Cissi

Kommentera här: