Släppa taget

När man försökt och försökt, och försökt ännu mer. I flera år. På olika sätt, med olika argument, med olika metoder och med olika känslor. Bönat, bett, resonerat och kommit med konstruktiva förslag. Gett det tid. Tänkt på framtiden. Sett saker ur olika synvinklar. Velat höra alla sidor av myntet och inte velat välja sida för något man inte ska behöva göra. 
 
När man bara vill blicka framåt och få en så normal relation som möjligt med sin pappa. Men han vägrar. Trots att det inte är varken jag eller min syster som har gjort något fel, utan han själv som satt hela familjen i en sits som han uppenbarligen inte kan backa ifrån. För det är principer och stolthet i vägen. Och en massa annat. Och ett orättvist ultimatum till oss barn. Som tydligen är värt så mycket mer än att behålla kontakten och försöka bygga upp relationen igen.
 
Det är så fruktansvärt sorgligt. Jag hoppas att jag aldrig någonsin blir som honom.
 
Antar att man till slut måste släppa taget och ge upp. Trots att hjärtat gråter. 
 
Det får bli en bild som gör mig glad och påminner mig om härliga dagar istället.
 
 
/Cissi


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0