En sorgens dag

Det kändes som en tidsfråga innan det skulle hända något. Nu har det hänt. 
 
På fredagar brukar jag ofta promenera från jobbet till centralen istället för att ta tunnelbanan som vanligt. Då går Drottninggatan ner. Och exakt där som det hemska hände i dag. Overkligt. Ofattbart. Sjukt.
 
Vi blev uppmanade att stanna kvar på jobbet och inte försöka åka hem förrän bilden klarnat. Utanför hördes helikoptrar precis ovanför och sirener från poliser, brandbilar och ambulanser överallt. TV-skärmar var påslagna på jobbet och vi stod mest och kollade, pratade och försökte förstå. Internet var jättesegt så det gick inte att jobba heller...
 
Efter några timmar och mycket funderande på hur vi skulle göra och vart vi skulle ta vägen så började vi ge oss av från jobbet och ut på stan, åt olika håll. Jag och min kollega Lisa gick runt lite på måfå först och kunde inte bestämma oss vilken väg vi skulle chansa på. Alla tåg och citybussar var ju inställda och på grund av avspärrningar överallt var det svårt att ta sig någonstans.
 
Massor av poliser i full mundering, blåljus, sirener och helikoptrar som cirkulerade. Folk överallt som gick, mängder av folk på väg för att lämna stan. Och på allt detta, ett märkligt lugn.
 
Vi tog oss till slut till Nybroplan där vi lyckades komma på en extrainsatt Vaxholmsbåt, tillsammans med en massa andra människor. På andra sidan vattnet, i Nacka, kom Micke och hämtade upp oss. Så skönt att till slut komma hem vid 20.30!!! Tacksam över att ha kommit hem tryggt.
 
I morgon vaknar vi upp till ett nytt Sverige.
 
 
Oväntad färdväg hemåt. Tacksam för att den finns.
 
 
/Cissi 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0