Äntligen valptitt!

I går kom jag äntligen iväg ner till Skåne för att hälsa på valparna!! Till skillnad från den kassa dagen i tisdags (när jag inte lyckades komma iväg) så gick allting otroligt smidigt denna gång. Jag var i god tid på Arlanda, hann jobba en stund och kände mig väldigt effektiv, flygresan gick snabbt, hämta hyrbilen gick också snabbt. Inga köer och inget krångel. Så fort att jag hann ta en liten extra sväng i det otroligt vackra Skånelandskapet innan jag åkte till uppfödarna. Och då hade inte klockan ens hunnit bli 10 på förmiddagen! Och jag hann även jobba under tiden via telefon....

 

Jag hade inga egentliga planer, men hade väl tänkt vara där några timmar bara. Men det blev visst sex timmar valpgull, fika, lunchande och babblande!! Sedan var det bara att köra tillbaka till flyget, lämna hyrbil, ta en powernap på resan och sedan hemma igen strax efter 20.00. Rätt mör. Men mycket mycket nöjd!

 

Det var verkligen värt resan att åka ner och träffa de åtta 6,5-veckors valpisarna! Såå kul att träffa dem och jämföra varandra, och se dem över flera timmar och flera olika lägen. Sova, äta, busa, sova, äta busa... Och väldigt bra för både mig och uppfödarna Titti och Roger att prata ännu mer om vad jag vill och våra tankar framöver.

 

För min del står det mellan två av hanarna, som till utseendet är väldigt olika men till sättet är väldigt lika. Jag fastnade inte särskilt för någon av dem, båda var ju helt ljuvliga såklart! På måndag ska hela kullen få göra ett särskilt valptest och beroende på hur de beter sig där, så bestämmer vi efter det vem som kommer att flytta hem till oss. Ska bli spännande!

 

Blev så peppad av allt träningssnack att det blev en kväll på brukshundklubben i kväll med lydnad, en superfin kväll med sol och glada duktiga hundar!

 

Här kommer nu lite valpbildsbombning:

 

Körning i det fantastiska vårvädret. Mycket grönare än hemma!

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hejdå fina Skåne!
 
 
Hej hej fina Stockholm!
 
 
/Cissi

Snopet

I dag skulle jag äntligen få träffa vår nya familjemedlem för andra gången! Den lilla bruna kelpiepojken som ska flytta hem till oss om två veckor, och som fyllde 6 veckor i går. Jag har längtat efter att få se hur han utvecklats sedan jag var där för en månad sedan och kikade för första gången.
 
Jag hade bestämt mig för att flyga ner till Skåne över dagen, istället för att köra bil som jag gjorde förra gången. Snabbt och smidigt tänkte jag. Lite segt att kliva upp strax efter 04:00 i morse och köra till Arlanda vid 05...men det var det värt! Väl på Arlanda kom infon om att flighten var försenad två timmar och skulle gå 09.40, surt eftersom jag då fick mindre tid där nere. Men som tur var hade jag tagit med mig jobbdatorn så jag hade att göra ett bra tag och vi fick lite matkuponger att köpa fika för. Någon timme senare ställdes flighten in. :( Snopet! Och ingen annan flight gick heller.
 
Så det var bara att plocka ihop, åka tillbaka till långtidsparkeringen för att hämta bilen, och köra till jobbet. Besviken! Och surt att ha kastat en massa pengar i sjön (hyrbilen i Malmö, bilresa och parkering på Arlanda...). Men framförallt bittert eftersom jag hade sett fram emot att träffa honom så mycket och var astaggad för det!!
 
Efter lite om och men, och några telefonsamtal, har jag nu lyckats få nya flygbiljetter senare i veckan utan extra kostnad, ny hyrbil och bokat ny parkering...puh. Bättre lycka nästa gång!
 
Fick i alla fall två bilder av uppfödaren som tröst:
 
 
 
/Cissi

Tävlat!

Då var debuten i Heelwork to Music klass 3 gjord. Och nej, det gick inte alls bättre än det dåliga genrepet i fredags, haha.

 

Det är som att hon går in i sin egen lilla värld och blir helt trög och är inte mottaglig för information...oavsett vilken position det gäller, till och med position 1 (vanlig fot) som hon ändå är trygg och van med. Vet inte riktigt vad som händer och varför det blir så? Visst tränar vi ganska mycket ensamma och kanske är det alldeles för stor skillnad och för svår störning med publik nära, domare, ljud osv? Men jag har tänkt att hon ju är van vid sådant från lydnaden, men inser att det kanske inte alls är samma sak... I lydnaden är hon ofta med säker på sin uppgift och får springa till roliga punkter, här är det nog ännu ganska oklart vad hon ska göra. Jag har nog gått lite för fort fram helt enkelt.

 

Men jag ångrar inte att jag startade och jag är mycket nöjd med min plan att hjälpa henne allt jag kunde och göra det enkelt och skapa en go känsla, istället för att bryta eller diska oss. På en del hundar funkar det ju att dra fram en belöning och leka lite, och sedan kan man ju fortsätta låten ut. Men Lyra är inte alls mottaglig för belöning i det där tillståndet, så det är ingen idé. Istället hjälpte jag henne med massor av handtecken, bytte ut lite av programmet mot att bara gå fot fram och tillbaka tills hon fick en fin känsla, sedan återgick jag till programmet. Inte så konstigt att den ena domaren skrev att hon inte förstod mitt programbygge (eftersom jag improviserade och gick runt i cirklar på måfå en del) och att jag hade alldeles för mycket handtecken för klass 3... Men vissa saker funkade bra (position 2, 5 och 6 var jättefina!) och vi avslutade med en skön och GLAD känska, vilket jag är SÅÅ NÖJD med!!! Och trots att poängen inte räckte till cert (det hade varit konstigt) så var det faktiskt inga skitpoäng heller...och vi kom på pallplats som tredje bästa ekipage. :)

 

Det var också dags för oss att debutera med laget i TTM - Teamwork to Music! Eller tja, vi har ju redan kört förut, när vi hade förmånen att inleda finalerna båda dagarna på Stockholms hundmässa... Men det var en uppvisning och programmet har behövts byggas om en hel del för att passa tävlingsmässigt. Vi är totalt sju ekipage i laget, och fem av oss var med på debuten. Även här kändes Lyra lite låg och trög, men hon gjorde det mesta, om än långsammare än vad hon brukar. Vet inte om det var för att vi var närmast publiken eller om hon helt enkelt tycker att det är jobbigt när två domare sitter och stirrar på oss. Vi hamnade lite ur fas en gång men för övrigt så jobbade hon ändå på bra. Och känslan att köra ihop i ett lag är härlig, och inte lika sårbar. Strular det för något ekipage är det bara att hoppa in igen när det funkar, det märks inte lika mycket.

 

Och resultatet måste anses vara helt okej, vårt lag vann och fick superfina poäng!! Men det som var härligast var att vi berörde. Det kom fram folk till oss efteråt som hade börjat gråta, för att de tyckte det var så fint och känslosamt! Sånt är kul, och det är ju faktiskt en stor del av sporten, att lyckas förmedla en känsla!! Grymt skoj!

 

Här finns en film: https://youtu.be/kJKBWnltrJo

 

På lördagkvällen blev det sedan datenight med Micke. Vi var på Magnus Ugglas show på Skandiascenen vid Cirkus. En intim och liten lokal som passade perfekt för upplägget som var en monolog om hans liv blandat med musik, jättebra och ett jäklans drag på slutet!!

 

Idag har vi knåpat och trixat med min nyinköpta hundbur, efter några timmars svärande och meckande (samt att jag satte ihop den under några ytterligare svettiga timmar häromkvällen) så sitter den nu ÄNTLIGEN på plats i bilen. Jag behövde hitta en lösning för att få plats med tre hundar som alla ska sitta var för sig...så jag behövde byta ut grindarna jag haft mot en bur. Valet föll på en MIM Variocage som är säkrast på marknaden och har de bästa krocktesterna med hänsyn tagen både till djuren och till passagerarna i baksätet. Den är svindyr, men nu fick det bli så. Så nu hoppas jag att den ska hänga med i många år framöver.

 

Dagen avslutades i Nykvarns hundhall tillsammans med några lagkompisar för att träna HTM, för att reparera från gårdagen och belöna upp. Jag fick med mig några bra tankar och det blir nog backa i träningen för vår del. Mer fritt följ och sedan smyga in lite från progammet här och där. Jobba mer på att få positionerna säkra. Och inte träna så långa kedjor av moment. Vi kör på det ett tag!

 

Jag, Kerstin och Anette som glada funktionärer vid lördagens tävlingar. Jag spelade musiken som vanligt, det roligaste!!!
 
 
Här är några bilder på oss från tävlingen, tagna av Anhelee.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Koncentration i lagtävlingen...
 
 
Trött hund med en fin rosett...
 
 
Prispall HTM3 (jag till höger i mörkret...)
 
 
Prispall TTM!
 
 
/Cissi