Mot Öst!

Nu drar vi mot några spännande dagar i Finland! Ska bli både kul och spännande! Lite annorlunda att resa ensam, men de fyrbenta är ju med iaf.
 
 
 
 

Tisdag

Jag blir SÅ uttråkad (och slapp) av att inte kunna träna hundarna ordentligt i detta väder, segt!! Nu i kväll tog jag mig iallafall ner till ridhuset och lyckades avverka nästan en timme med två taggade hundar! Förutom lydnad Och freestyle så drog jag fram några små hinder och tränade agilitystarter med Lyra. Hon har vid de senaste träningspassen insett att man ju faktiskt kan springa UNDER hindrena istället för att hoppa ÖVER. Det kom väl av att jag höjde så mycket att det började bli lite jobbigt, och så kanske hon tycker att det ju faktiskt går snabbare att springa under än att hoppa! Vet inte riktigt hur jag ska lösa det, men belönar upp starterna massor nu. Ska ju liksom tävla på lördag...!!!
 
Fick i dag två mejl på finska inför tävlingen, kände magontet komma direkt, hu så nervöst!! Även fast jag vet att vi inte är tillräckligt tränade för att starta egentligen så vi har ju ändå ingen chans. Vi kommer att diska oss i båda loppen kan jag nog garantera, frågan är vara var. Skulle ju vara kul om JAG som förare kunde sköta mig bara, vara tydlig med vägen och inte tappa bort oss. Klarar jag det, så är jag nöjd!! Om Lyra sedan springer under något hinder, missar någon pinne i slalomet, eller slarvar på ett balanshinder så ok, vi har inte tränat tillräckligt på det. Det här är bara en kul grej, för att få umgås med vänner och göra något annat.
 
I morgon blir det avmaskning av båda hundarna hemma hos veterinär-Maria, och sedan drar jag och de fyrbenta österut på torsdag för några spännande och hundiga dagar, tjoho!! 
 
 
Kvällsträning i ridhuset, mypys!
 
 
När jag inte kan träna hund blir det mycket målning... Insåg att sängbordet i ekfaner inte passade in i vårt nyfixade sovrum, så den fick sig en makeover med hjälp av färgrester och spillbitar från tapeten. Blev ju lite roligare!
 
 
Njuter av fina blommor jag fick i helgen på årsmötet!
 
 
Efter en riktigt intensiv arbetsdag med många möten och en del stress stod denna vackra skapelse på mitt rum vid 16-tiden, helt underbart gott!!!!
 
 
/Cissi

Från gräs till snö

Agilityträning och middag med Micke hos grannarna i går, långpromenad med Fia & labradorerna och årsmöte med goldenklubben i dag. Och så lite målning på det, som vanligt. Skön helg!
 
 
I går var gräsmattan grön, i dag var snön tillbaka. Härligt tyckte Rissie!
 
 
Det är ändå vår i luften!
 
 
Målning av badrumsdörr och sängbord....
 
 
Årsmöte med wrapsemla, jo man tackar! Hade äran att sitta ordförande, alltid trevligt att träffa en massa goldenvänner!
 
 
Smaskens!
 
 
Kvällsmys....
 
 
/Cissi

Gräset är grönt!

Dagarna och veckorna går så fort, nu är det visst fredag igen! En intensiv arbetsvecka fulltecknad med möten, många bra beslut och intressanta diskussioner! Har jag sagt hur mycket jag tycker om mitt jobb??!
 
Hundträning har det inte blivit särskilt mycket av (förutom hemma i vardagsrummet), men i dag kom det ett visst sug när jag hann ta middagspromenaden i ljuset på golfbanan som var alldeles grön!! Behövs bara torkas upp lite och sedan är det världens bästa träningsplan, längtar!
 
Hann träffa mamma och pappa över en god raclettemiddag i onsdags, när de var på snabbvisit i Sverige för att sälja sin ena tomt. Men vips var de nere i Antibes igen. :(
 
Annars har väl målning varit lite av ett tema...sovrummets väggar, dörr och foder är färdigmålade, och även elementet har fått sig en omgång. I kväll ska jag sätta igång och måla väggar och foder utanför sovrummet, och badrumsdörren, det ena leder till det andra liksom.....
 
 
Grön golfbana, hur trevligt är inte det?! 
 
 
Härligt att det fortfarande är ljust strax före kl 17!
 
 
 
 
 
 
Nya rehabprogrammet för de kommande fem veckorna är lite trixigt med vissa bollövningar....men sen ska jag få börja springa, wiiii!
 
 
Har vandrat i korridorerna i Näringslivets hus (Svenskt Näringsliv) och satt med på intressanta timmar härom dagen. 
 
 
Dålig bild, men sovrummet är typ klart. Nu behövs bara lullull som gardiner, sängbord, lampor å sånt....
 
 
/Cissi

Gräddig dag

Illamående och magont. Det är inte lätt ha fira både semmeldagen OCH internationella pannkaksdagen! Vem kom på att det skulle vara samma dag?! Inte någon med laktosproblem i alla fall. Men gott är det! Lyxade till middagen med paniksar med Nutella, bananer, vispad grädde, drottningsylt och hjortronsylt....inte allt på en gång, men nästan. Slurp!! Och aj. :(
 
Hann gå en skön långpromenad på golfbanan i LJUSET när jag kom hem från jobbet i dag, så himla skönt!! Nu har det verkligen vänt, snart är det ljust hela kvällarna, tra la la!! Och då kan man börja träna ute!
 
Var på tredje (eller var det fjärde?) besöket hos Idrottsskadespecialisten med löparknät i dag. Blev behandling som vanligt med massage (aj!), tryck med armbågen (aj aj!) och dry needling (AAJ!). Fick också ett gäng nya rehabövningar för de kommande fem veckorna, rätt så kluriga med mycket balansträning på boll. Det verkar som att jag lyckats göra min läxa hittills för högerbenet är på god väg att hitta sin styrka igen, stor skillnad mot första gången jag var där sa hon, jippi! Innan nästa besök ska jag testa att springa 2 minuter några omgångar och känna efter om det är okej.
 
 
Små goda semlor till eftermiddagsfikat på jobbet i dag, gött!
 
Middag....pannkakor och plättar...mmmm!!!!
 
Hade lite vispgrädde hemma som passade bra till pankisarna. Såklart fanns det två frivilliga som ville slicka visparna...
 
 
 
 
 
 
Någon hade för övrigt haft lite lattjo hemma i dag och hjälpt till med sopsorteringen. Så kan det gå om man ställer smaskiga påsar utan uppsyn.
 
/Cissi

Tävlat igen

I går var det tidig uppstigning för att åka ut till Färingsö och kelpieklubbens lydnadstävling som jag & Lyra såklart skulle delta på. Förra årets tävling på samma plats sjöng hon sig igenom, min lilla kanariefågel....Inte helt lätt när hon har så hög förväntan på fåren som vi ju faktiskt oftast hänger med och vallar på när vi är där!
 
Målet denna gång var en tystare hund och sedan ville jag ha en bättre och roligare känsla än förra helgens tävling i Nacka. Vi har egentligen tränat alldeles för lite (och speciellt med kommendering) men det var ändå ett bra tillfälle att kolla av hur träningen med låst huvud i Sitt i grupp funkade och sedan hade jag lite andra detaljer som var kul att checka av, fjärrdirigeringen och Z:at.
 
Det blev totalt rätt så kassa poäng, 252 slutade vi på MEN jag är SÅÅ nöjd med att få 10 + 10 på gruppmomenten!!! En gång i tiden var det självklara fullpoängare, typ när jag tävlade med Rissie. Dels var hon lugn och säker i dessa moment, dels bedömde man dem oftast inte lika hårt som nu, upplever jag iallafall. Nu dras det för tasstramp, oro, hårda kommandon, att man tittar på hunden vid kommenderingen osv. Det är helt okej att utvecklingen har blivit så, men det innebär ju också att man inte lika ofta får full poäng som tidigare. Vilket gör att man blir sååå happy när 10:orna sitter! Och framförallt var det skönt att jag såg på Lyra att hon var avslappnad och hade ett uppgiftstänk, det är absolut viktigast.
 
I övriga moment fanns inga direkta jättemissar men heller inga glänsande "ståpäls-uppvisningar", alltså rätt slätstruket alltihop och en del slarv. Fick nerdrag i fem moment för ljud....MEN det var små små gnäll och de blev inte värre under tiden som gick, vilket ju kändes bra. Men ändå, inge kul med denna lilla kanariefågel men troligtvis är det ridhuset som lockar fram det. Apporteringsdirigeringen som brukar vara klockren var som vanligt jättesnygg ända tills Lyra på tillbakavägen stannade några meter framför mig med apportbocken i munnen och bara låste sig. Precis så har hon gjort med vittringspinnen tidigare (vilket hon även gjorde på denna tävling) men aldrig med apportbock! Fick säga ett "fot" för att få in henne. Så himla onödigt på ett moment som vi annars brukar få 10 på allt som oftast.
 
Är lite lessen för att jag inte fick tävlingen filmad, eftersom vi fick en del konstiga kommentarer som jag inte känner igen och som jag gärna hade velat sett och analyserat på egen hand, t ex "kroppshjälp" i fria följet. Det är ju såå bra att veta vart någonstans denna kroppshjälp var, eftersom jag inte själv vet! Domaren sa efteråt att föraren efter mig var så väldigt korrekt i alla moment och då funderar jag ju såklart på om hon ansåg att jag upplevdes som slarvig/hafsig? Har nämligen en bild av mig själv som rätt så korrekt och tydlig.... Typiskt att träningskompisen Jenny och jag alltid hamnar efter varandra när vi ska tävla, så att man inte har någon som kan hjälpa en med filmning.
 
Sammanfattningsvis så hade vi ändå en trevlig tävling där inne, jag kände mig väldigt avslappnad och Lyra kändes också lugn, trots att hon slarvade en del (vilket kanske hade att göra med bristen på träning...). Och jag är väldigt nöjd över att alla skiften i Z satt!
 
Efter vår elitklass var det klass 2 för samma domare, och jag var tillfrågad om att vara skrivare åt henne. Väldigt intressant att gå med och höra hennes betygsättning och motiveringar, jag fick en lite annan bild av henne som domare och hur hon resonerar.
 
Resten av dagen ägnades åt promenad i solen och sedan sovrummet, där jag och Micke gjorde klart med listerna och det sista pillgörat.
 
 
Lyra utöver mental träning. Tänk dig tillbaka in i momentet...vad hade du kunnat göra annorlunda för att nå de där höga poängen....?
 
 
Världens bästa! Hon fyller mitt hjärta till bredden!
 
 
Trötta kompisar ville gå och lägga sig redan vid 18-tiden.
 
 
God natt.
 
 
/Cissi
 

Hjärtedag

Hade en jättemysig kväll i går hos Annika med mina goldenvänner, bebisgos, god mat, vin och massa snack inpå småtimmarna. Sov hos mamma och pappa, riktigt skönt att ta hundarna och promenera hem från middagen!
 
I dag har vi haft ett kort och intensivt agilitypass i hundhallen med några ur vårt träningsgäng. Har ju inte tränat agility sedan i höstas, men har visst råkat anmäla till en tävling om två veckor så det är väl bara att träna nu då! Tävlingen är i Finland vilket innebär att det är internationella regler som gäller. I Sverige räknas Lyra som Medium med sina 43,9 cm över manken, men internationellt är gränsen för Large vid 43....vilket gör att hindrena är mycket högre, gulp!! Har aldrig tränat så högt tidigare, men i dag körde vi en bana på 17 hinder och det funkade ju. Tills Lyra blev trött och började springa under hindrena istället, haha. 
 
Var iväg och shoppade lister till sovrummet med Micke, och så hann vi med en promenad på golfbanan innan solen gick ner, med kaffetermosen med, mysigt. För att fira alla hjärtans dag blev det middag på stan. Rökta räkor, moules mariniere, vitt vin, creme brulée och irish coffee på Cloud Nine vid Norra Bantorget. Riktigt gott och bra ställe med kanonservice!!
 
Nu laddar vi inför morgondagens lydnadstävling!!
 
 
 
Långfrukost i morse i Trollbäcken.
 
 
Bra utkiksplats!
 
 
Älskar när vi tränar så att kelpietungan blir sådär låång! Höga hinder, många tunnlar och roliga belöningar!
 
 
Happy Valentines Day!
 
 
 
 
 
 
 
Mmm, creme brulée och en god irish, slurp!
 
 
/Cissi

Träning i ny hall!

Ååh vad det är roligt med alla nya hundträningshallar som ploppar upp här och där. Det är verkligen såå mycket skönare att vara inne och träna den här årstiden, utan bylsiga kläder, ishala underlag och fingrar som tappar känseln...
 
I går kväll var jag med träningsgruppen i Nykvarns hundhall. Ett ombyggt ridhus med konstgräs, perfekt storlek och bra temperatur, vilket ställe!! Tyvärr känns det lite väl långt bort för att kunna/orka/vilja åka dit alltför ofta, speciellt på vardagkvällar eftersom det tar nästan en timme att köra dit. Men ibland kan man ju lyxa till det.
 
Det blir ju lite annorlunda träning när man är i en hall som kostar pengar (450 kr/h), så träningen blir väldigt effektiv och det gäller att planera sina minutrar väl. Jag har mestadels tränat på egen hand de senaste månaderna så vi behöver verkligen kommendering av andra, vilket märktes. Lyra var lite pipig och taggad, men det var alla hundarna. Tror att gräset var riktigt skoj att springa på och uppvärmningen innan ens pass var väl inte den bästa, så man får ta det för vad det är och inte lägga jättestor press på träningen vid dessa tillfällen. Vi tränade kedjor av moment, vilket är det vi behöver med kommendering. De sista 20 minutrarna körde vi egen träning alla fem ekipage samtidigt och då fick även Rissie komma ut och leka lite, roligt tyckte hon!
 
Fina hallen!
 
Underlaget var jättehärligt och utrymmet mycket bra!
 
Även Rissie var riktigt taggad!
 
Någon var rätt trött när vi kom hem strax efter 22... Kan man få sova nu eller?
 
För övrigt börjar sovrummet bli klart. Skönt att inte ha behövt stressa med det, utan ta det när man haft tid över. Nu har jag målat klart fönster- och dörrfoder, och dörren. Dags att köpa lister, sätta upp fönsterbräda och börja piffa lite! Två stora frågor återstår; ska det upp en TV på väggen eller inte (har en som bara står men vi har inte haft TV i sovrummet på typ 15 år och jag vet inte om jag vill ha det heller) och ska vi köpa ny, mindre säng så att vi får plats med TVÅ sängbord, eller inte...
 
 
Sista målningen i detta rum. Nästa steg blir målning av vägg och foder precis utanför sovrummet, så att allt får samma färg... Börjar man på ett ställe hittar man alltid mer att göra! :)
 
I kväll blir det mat, vin och massa babbel hemma hos Annika i Tyresö tillsammans med Nettan och Katarina, ska verkligen bli jättemysigt!!!!
 
/Cissi
 
 
 

Provsmakning av delikatessspaté

Jag är en s k Buzzador och får lite då och då gratis produkter att prova och även "buzza" på andra. Denna gång var det paket med smaskig hundmat som skulle testas!! Har gett bort de flesta men såklart skulle även mina fyrbenta få provsmaka och säga sitt. Tillsammans med hundmaten fick man även två linnedukar och guldskedar, för att kunna bjuda på en riktig finmiddag!! Såklart skulle allt förevigas och skickas in tillsammans med en recension....
 
Behöver jag säga att de älskade det???
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 /Cissi

Omslagsflicka

I fredags hemma hos Hans fick vi se det senaste numret av tidningen Hundsport (Svenska Kennelklubbens medlemstidning, Sveriges största hundtidning) och blev jätteglada över att de valt en bild på oss som jobbar med finalerna på Stockholms hundmässa att ha på framsidan!!
 
I går kom den hem med posten. Visst är den ursnygg??? Frågan är om man någonsin mer i livet kommer att befinna sig inuti en gigantisk prinsesstårta, och sedan få jonglera med kanelbullar, semlor och chokladbollar... Vilket härligt minne med ett fint gäng!
 
 
 
I tidningen fanns även en fin liten notis....
 
 
I dag skiner solen och det är ju riktigt varmt, inne i stan är det verkligen vår! Har en skön känsla kvar i kroppen efter gårdagskvällens ridhusträning med hundarna som båda var så GLADA och lekfulla! Tror att jag ska ta ett pass i kväll också, tänkte öva på lite freestylemoves till musik med Rissie....
 
/Cissi

Tävla inte om du är ur balans

I går var det dags för årets första lydnadstävling för mig och Lyra. Jag kände mig inte alls på topp efter fredagens begravning, men tänkte att vi ändå kunde åka dit och ha lite skoj, och kolla av hur vi låg till efter en ganska lång period utan någon regelbunden träning.
 
Är så nöjd med Sitt i grupp som såg väldigt stadigt ut!! Har tränat en del på att hon ska låsa huvudet rakt fram på kommando (så att hon har en uppgift att göra i det momentet och inte bygger på sig oro), och det börjar ge resultat! Lite väl mycket kanske, för sedan vägrade hon att lägga sig ner på mitt kommando i Platsliggningen, hon satt bara där med jättefint låst huvud....haha. Fick ner henne på FEMTE kommandot, hmm. 
 
Insåg att jag var rätt ur balans när jag gick in på planen. Hade huvudvärk och gråt i halsen. Jag hade svårt att lyssna på tävlingsledarens kommandon, råkade trampa på Lyra i fria följet (för jag gick bara och tänkte på "le och var glad, le och var glad") och hade inte alls särskilt kul. Lyra märkte såklart att jag var konstig. Det blev ett missat sittskifte i Z och en tass på bandet i rutan, så jag gick mest och funderade på var jag skulle bryta och vad jag ville få med mig av brytet. Vill ju alltid bryta med en belöning, så att vi får med oss en god känsla därifrån. Apporteringsmomenten är ju så roliga och enkla för Lyra så där behöver jag inte belöna på tävling. Fick istället ett utmärkt tillfälle i vittringsprovet då tävlingsledaren visade tummen upp direkt när Lyra tog rätt pinne (menat åt domaren men som tur var såg jag det), så vi kunde rusa ut från planen och ha skoj ihop, tack för det! Är också nöjd med att det bara var några få pipljud i fria följet, men inget mer!!
 
Nu tar vi nya tag och gaskar upp oss till nästa helg då det är tävling igen. 
 
För övrigt har helgen mest handlat om sköna snöiga hundpromenader i solen, och fika. I dag blev det förmiddagsfika i Åkersberga hos min arbetskamrat Yvonne (som även är auktoriserad mätare och skulle mäta Lyra och föra in det i hennes agilitytävlingsbok, 43,9 cm hög är hon) och sedan eftermiddagsfika hos Andrea & Patrik för att fira Estrid 7 år tillsammans med Patriks alla syskon och deras barn. Gott gott, men nu blir det en vecka utan gofika och annat onyttigt, behöver lite avgiftning från allt det goda känner jag....
 
Avslutade dagen med att måla ett varv i sovrummet. Snart är rummet klart! 
 
 
 
/Cissi
 

Ett sorgligt avsked

Då var det över. Begravningen för Maria. Fortfarande helt overkligt men ändå infinner sig någon slags lättnad.
 
Det var fint i kyrkan, tända ljus i hela kyrkgången och längst framme många vackra blommor, en vit fin urna och ett foto på Maria med Lenka. Det fotot hon tog på sommaren när de två kom med i talangtruppen. Det var kanske runt 80 personer, både familj och vänner från olika håll, valpköpare, Kylies uppfödare och andra jag inte kände igen. Några hade hundträningskläder på sig, själv hade jag ljus klädsel. 
 
Begravningsgudstjänsten var så lugn och fin, vi sjöng Härlig är jorden, Tryggare kan ingen vara och Den blomstertid nu kommer. Vi lyssnade på två låtar av Magnus Uggla (hennes favorit) - Varje gång jag ser dig och I himmelen. Tårarna rann oavbrutet och när vi fick gå fram till Maria och ta avsked kändes mina ben som spagetti, hjärtat dunkade så att jag trodde att det skulle hoppa ut. Hade svårt att titta på fotot av Maria. Kändes skönt att ha Johanna vid min sida och vi la tillsammans dit en liten bukett med färgsprakande gerberor som vi lindat ett färggrannt hundkoppel runt. Där låg även flera små apportbockar, någon hade lagt ett gott litet tuggben till Kylie, och så många fina blommor. 
 
Ceremonin avslutades med Evert Taubes Så skimrande var aldrig havet.
 
Det var ingen gemensam samling efteråt, men vi var ett gäng på kanske 15 pers som ändå inte ville skiljas utanför kyrkan. Marias träningskompisar och så några valpköpare från båda kullarna. Vi hittade utrymme i Vallentuna biblioteks lobby och tog en fika och pratade om allt möjligt under några timmar. Det var ett skönt avslut. Sedan skjutsade jag hem Johanna och åkte hem till mitt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När jag kom hem var det fortfarande ljust, så jag tog ut hundarna på en långpromenad på golfbanan. Lekte, grävde i snön, tittade upp på himlen och pratade lite med Maria. Fick se solen gå ner.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På kvällen åkte jag in till stan och hem till min vän Hans Rosenberg, som hade bjudit in till en liten After work med några hundvänner. Jag var osäker på om jag skulle orka/vilja åka, men jag är väldigt glad att jag gjorde det. En mysig kväll med god mat och dryck, härlig gemenskap och fina samtal. En bra avslutning på en känslosam dag.
 
På vägen dit slank jag in i en affär och såg en färggrann halsduk som fick följa med hem. Den blir en fint minne av denna dag och kommer alltid att påminna mig om Maria.
 
 
 
/Cissi

Overkligt

Livet är förbannat orättvist. 

Jag har en arbetskamrat, bara några år äldre än jag. Med två fina söner i mellanstadieåldern. Vi har jobbat en del ihop, men är inte jättenära. Men vi sitter i samma korridor, brukade småprata och hade en del med varandra att göra. Jag säger just hade. För sedan fick hon cancer. 

Hon har inte varit på jobbet sedan i våras någon gång (kommer inte ihåg exakt), hon har kämpat med en riktigt elak variant som inte vill ge med sig. Behandlingar har avlöst varandra, nya mediciner har satts in gång på gång. Ett stort problem är att man inte hittar huvudtumören, och därmed är det svårt att veta vilken cancertyp det är och hur den ska behandlas. Cancercellerna sprider sig aggressivt i en rasande fart. 

Vi har fått rapporter till jobbet, ibland har det varit ganska bra, ibland riktigt dåligt. Flera kollegor har hälsat på ofta, och trots mycket sorg, oro och ångest har det ändå funnits en glädje. I att leva här och nu. Att njuta av stunden och ta vara på livet. Att se det lilla. Se det fina.

Nu har beskedet kommit, läkarna säger att hon har en månad kvar att leva. Jag kan inte förstå. Det kan inte vara sant! Hon ska verkligen dö. Hon också. Jag jämför det så mycket med Maria och hennes förlopp som på flera sätt varit ganska likt. 

I morse chattade vi en stund via Facebook, hon och jag. Jag sa hur mycket jag tänker på henne och på att leva i nuet. Att hon saknas på jobbet. Hon sa att hon blev väldigt glad av att höra av mig. Vi skickade hjärtan och kramar till varandra. Hon sa att hon lever minut för minut. Men att det är tufft. Att tårarna rinner. 

Mina tårar började också rinna, när jag satt där och pratade med henne via ipaden på tågresan in till jobbet. Vad säger man till någon när båda vet att den ena snart ska dö? Hej då? Ha det gott? Vi ses, senare? Allt känns bara fel. 

Jag sa "kämpa på fina Camilla!". 

FUCK CANCER!

/Cissi

Tapetseringsdebut

Det går långsamt framåt med sovrumsrenoveringen, men vi har inte bråttom. I går satte jag upp tapeter för första gången (om man inte räknar med renoveringstapeten vi hjälptes åt att sätta upp i förrgår...nu var jag dock helt själv). Det var förvånansvärt enkelt, i alla fall att bara smacka upp en fondvägg, kul! Så om man tröttnar på den här tapeten om ett halvår (hoppas inte det dock) så är det snabbt gjort att byta.
 
Nu ska det målas på övriga väggar och så måste fönstret och dörren inkl foder snyggas till. Skulle vilja byta fönstret helt egentligen för det är så gammalt och tunt, men det får nog vänta lite.
 
 
Micke utför takbyte i sovrummet.
 
Efter försök att bredspackla över den gröna sjögrästapeten gav jag upp det och började riva alla lager gammal tapet istället, mycket roligare!
 
Taket färdigt och två nya eluttag också, äntligen kan vi ha en taklampa!
 
Renoveringsduk satte vi upp härom kvällen, istället för bredspackling. Förvånansvärt lättuppsatt och blev bra!
 
Underlaget är klart!
 
Min debut som tapetserare....
 
Det var ju inte så svårt!
 
Skönt att det bara var en liten fondvägg. Resten ska målas vitt!
 
Nu kommer vi att ha små fåglar som tittar ner från sina grenar och vaktar oss när vi sover.
 
/Cissi
 
 
 
 
 
 
 

Hederspris till oss!

I dag var det årsmöte för Kelpieklubbens Östra lokalområde och jag var såklart på plats. Dels för att jag tycker att det är trevligt att lära känna kelpiefolk, dels för att jag ville passa på och träna lite i ridhuset och dels för att vi skulle ta emot ett hederspris!
 
För två år sedan fick jag och Lyra hederspriset för Apellklass Spår. Förra året tilldelades vi pris för lydnadsklass 3. Båda dessa år har uppföderskan Maria och Lyras mamma Kylie kammat hem hederspriset för elitklassen i lydnad. I år var det min och Lyras tur att stolt ta emot just det priset. Det kändes fint att vi lyckats ta över stafettpinnen från dem, nu när de inte längre kan vara med och tävla om priset. Lite sorgligt och jobbigt var det, men mest kände jag stolthet över oss. Nu ska vi fortsätta att försöka kämpa för Maria & Kylies minne, och jag hoppas att de ser oss oavsett var de befinner sig.
 
Efter årsmötet blev det smörgåstårta och så hann vi träna lite i ridhuset (som vi ska tävla i om två veckor). När vi tävlade där förra året pep/sjöng/kvittrade Lyra sig igenom ALLA moment!!! Vi hade varit där och vallat får några veckor innan och jag tror helt enkelt att hon hade alldeles för hög förväntan på att det skulle vara får där.... Vi hade möjlighet att valla där i morse men jag valde att avstå, och bara köra lite lydnad istället och inte umgås med fåren alls. Några små pipljud kom det från kelpiemunnen, men inte mycket. Det ska bli jätteintressant att se om hon piper på tävlingen om några veckor.
 
Var ju förresten i Norrköping city hela gårdagen tillsammans med Talangtruppens spetsgrupp för att prata mental träning! Det blev en inspirerande, intressant och trevlig dag tillsammans med coachen PO Lindvall som väckte en hel del tankar. Nu ska det få sjunka in litegrann och sedan ska jag sätta mig och gå igenom alla anteckningar och göra verklighet av dem, spännande!!
 
 
Tog en liten fotosession med Myran när vi kom hem, jag kan liksom inte fota mig mätt på denna knäppis! <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
/Cissi
 
 
 
RSS 2.0