Veterinären igen...

I dag var det åter dags för ett besök hos veterinären med Rissie. Antibiotikakuren hon påbörjade för 8 dgr sedan har inte hjälpt och i går harklade hon mer än någonsin, så jag fick tid ganska omgående.

Det blev en ny grundlig genomgång och nu även blodprovstagning och röntgen av lungor och hals. Lika bra att göra allt på en gång tyckte jag, så slipper man springa där hela tiden... Rissie var som vanligt väldigt lugn och så duktig, låter veterinären göra vad som helst utan att röra en min!

Det blev ganska mycket väntande mellan allt vi skulle göra. Medan vi satt där såg jag en familj gå ut på klinikens lilla gräsmatta med en hög häck runt, som de har på baksidan. Mannen bar deras border collie i famnen och ställde ner den på gräset, där den långsamt stapplade runt och nosade lite. När hussen vänder sig om ser jag att han gråter, och det gör matten också. Då förstår jag vad som ska komma att ske. De sätter sig på gräset tillsammans med sina två små barn och klappar, kramar och pussar på sin fyrbenta kompis, som nu har lagt sig ner. Efter ett tag kommer en veterinär ut och ger hunden sina sprutor, och går sedan sakta därifrån. Kvar sitter familjen. Tårarna rinner på dem och jag kan känna den oerhörda sorg de går igenom, vet precis hur det känns i varenda kroppsdel! De satt där länge, klappade, kramade om sin vän och tog farväl. Jag blev så berörd att jag tvingade mig att tänka på en massa roliga saker för att inte själv börja gråta. Det hinner gå många tankar genom huvudet när man sitter och väntar på svar på röntgen, är det något allvarligt? Kommer jag också att sitta ute på den där gräsmattan med tårar snart?

Till slut fick vi åka hem, de skulle ringa om resultatet istället. Huvudet snurrade av tankar och i magen fanns en klump som inte ville försvinna. Minnet av min kära Otto som fick lämna mig vid 5 års ålder, efter att just denna djurklinik upptäckt en stor cancertumör med just denna röntgenapparat, sitter djupt kvar. Hem och vänta.

I dag fyller Micke år, så vi hade lite tårtkalas! Mickes pappa och mina föräldrar var över och fikade massa smask. Efter det åkte jag och kollade på min kompis Annie som hopptränade med sin häst i ett ridhus nära oss, för landslagsryttaren Helena Persson. Det är svårt att inte bli ridsugen, och framförallt hoppsugen!!! Har inte ridit sedan jag slutade rida Annies förra häst (som jag red 2 ggr/v) för typ 5 år sen. Saknar det ibland, men har inte lust att rida regelbundet just nu iallafall, det får bli i framtiden.

På kvällen var Andrea och Patrik här och fikade tårta, och nu är det packning som gäller. I morgon åker vi till Finland!

Rissie då? Jo, veterinären ringde till slut och hennes förslag, efter koll på blodprovet och röntgen, är att det verkar vara "rävens lungmask". Något som hundar kan få om de slickar/äter på sniglar. Det har jag aldrig sett Rissie göra, men hon äter ju en massa annat äckel ute... För att säkerställa denna diagnos kan man samla avföring i 3 dgr och skicka in för analys. Eller så kan man chansa och ge en extra lång avmaskningskur, vilket vi nu testar. Så nu håller vi tummarna för att hon om 5 dgr är helt mask/hostfri, hoppas hoppas att det är så enkelt!!

 

Hos veterinären igen....

 

Belöning efter besöket, ett nytt mjukisdjur!!

 

/Cissi

 

Äventyrsdag till havs!

I dag utnyttjades resten av Mickes 40-årspresentkort på Live it, då vi åkte Stridsbåt 90 och helikopter!!
 
12 personer samlades ute på Kastellholmen och fick en snabb genomgång av upplevelsen, sen bar det av i full fart (42 knop) ut till havs, härligt!! 20 minuter senare släpptes vi av och en helikopter kom och plockade upp fyra av oss för en sväng över skärgården. Tre omgångar blev det och jag och Micke var i det sista lyftet. Jag hade turen att sitta fram med piloten, häftigt! Glaset gick ända ner till fötterna, så man kunde även se neråt!! Det var en härlig känsla, och mycket lugnare och stabilare än vad jag trodde att det skulle vara.
 
När alla hade gjort sina lyft och fikat kaffe och bulle, hoppade vi in i båten igen och gasade iväg mot Vaxholm, där vände vi och körde tillbaka i full fart mot stan, med skummet yrande i kölvattnet! Vilken härlig upplevelse och extra plus att det var så otroligt fint väder!
 
Dagen fortsatte med bubbel och lite chillande hos mamma och pappa, där vi sedan blev kvar och fick en smaskig trerättersmiddag!
 
Ja, livet är rätt gött ibland!
 
Förväntansfulla på väg ut!
 
Fartfyllt!
 
Helikopterlyftet var häftigt!
 
Fin utsikt!
 
Glada och nöjda! Tack alla kompisar!
 
Bubbel passar bra en solig söndag! 
 
/Cissi